Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1867, sida 2

WL Se nuruledes yngre och aldre personer ai våda könen muntrade sig på den blanka sytån, oaktadt den på flera ställen alldees icke var utmärkt. Göteborg den 16 Mars. Staden och Länet. 5 Nya teatern. Jolins omtalta skådespel Mjölnarfröken uppfördes i går afton för första gången å denna teater. Utan att kunna räknas till författarens bästa arbeten, eger detta stycke likväl åtskilliga förtjenster, som äfven beredde det en afgjord framgång vid gårdagens representation. Dessa förtjenster äro en vårdad, pikant dialog, åtskilliga förträffligt tecknade karaktärer samt flera särdeles effektfulla scener. Deremot ligger det något konstladt och onaturligt i sjelfva planläggningen, hvarigenom åtskilliga af styckets hufvudfigurer erhålla en skef stållning och handla utan fullt tillfredsställande motiver. Bland dessa nämna vi baron von Hohen och baron Lilje. Emellertid har författaren med sin kända förmåga så väl förstått att bemantla dessa brister, att det hela verkligen är anslående och intresset hinner ej slappas, oaktadt de på några ställen väl långt uttänjda scenerna. Om utförandet kan man i allmänhet ej säga annat än godt, och särskildt måste man erkänna den finess och känsla, hvarmed hr Pulchau återgaf kammarjunkare v. Urnes förträffligt tecknade karaktär, hvilket äfven förskaffade honom en framropning. Fru Lindroth var en täck Marianne, och hrr Österberg (gamle Thorkel) samt Forssberg (baron Lilje) förtjena äfven en mention, ehuru den sistnämndes spel föreföll kanske nog mycket modereradt vid ett par tillfällen, som kräfde ett lifligare känsloutbrott: t. ex. vid den scen i femte akten, då han igenkänner sin såsom död ansedde sons väska. Särskildt framkallade dekorationen till 4:de akten (interieur af en vattenqvarn i full gång) en allmän applåd. Totalintrycket af det hela var angenämt, och säkert kommer detta ganska sevärda stycke att gifva ännu ett par goda hus. Det uppföres åter i morgon. — Eldsvädor. Larmsignaler ljödo åter i dag på morgonen omkring klockan 2. Eld hade utbrutit i värdshusidkaren J. Nilssons tvåvånivgs trähus, beläget å Majberget, i närheten af Karl Jehans Församlings kyrkogård. Svårigheten att transportera vatten till eldstället, och den friska vind, som blåste, gjorde att elden utbredde sig och antände närliggande hus, äfven tillhörigt hr N., samt tvenne mindre trähus, hvilka fyra byggnader snart blefvo lägornas rof. Genom samtliga brandkårernas bemödanden till hämmande af det härjande elementet lyckades man omkring kl. 4 att hindra eldens vidare framfart. Såväl Nilssonska egendomarne, som de båda andra nedbrunna husen, tillhöriga sjömannen ÅA. Larsson och enkan Hansson, voro assurerade i Städernas Allmänna Brandstodsbolag, de förra till 22,000 rdr, och af de sednare, L:s till 1,800 rdr och enkans Hansons till 2,000 rdr. Uti de nedbrunna husen bodde 116 personer, till största delen bestående af fattiga, hvarutaf endast 5 hade sitt lösörebo försäkradt till obetydliga belopp. Orsaken till eldens uppkomst är ännu obekant; den lärer först hafva yppats i en öppen vedbod, hvilket naturligtvis ser särdeles mystiskt ut. Beklagligtvis aflopp icke denna eldsvåda utan olyckshändelser, i det husaren Falk, hvilken tjenstgjorde som ordonnans hos placemajoren kapt. Lindberg, red omkull och bröt benet. Äfven en brandkarl blef illa skadad. Förhör hölls i dag i poliskammaren angående eldsvådan sistl. Onsdags förmiddag i den af snickaremästaren D. T. Löfmark innehasda tapetserareoch snickareverkstad, i landtbrukaren S. Otterströms stenhus, N:o 10 vid Sillgatan. Nägon bestämd upplysning om orsaken till eldens uppkomst vanns icke. Af förhöret framgick dock att en springpojke, som eldat på morgonen i kaminen inne å tapetserare-verkstaden, dervid sannolikt tappat nägra tändstickor, hvilka blifvit qvarliggande å golfvet. Sedermera har en arbetare framtagit blånor och manilla-hampa för stoppning af en madras. Förmodligen hade tändstickorna fattat eld, genom att någon trampat på dem, och elden funnit näring i de lätt antändliga blånorna samt derefter spridt sig till i taket befintligt torrt virke. Målet fick bero på vidare anmälan. En med förenämnde eldsvåda sammanhang egande tilldragelse blef derefter, på angifvelse af åklag., föremål för ransakning. Snickaregesällen C. Eklund hade nemligen under branden å gatan högt yttrat kränkande ord om snickaremästare Löfmark med afseende å uppkomsten af elden. Sedan flera vittnen intygat sanningsenligheten häraf, blef Eklund, oansedt sitt förnekande, insatt i cellfängelset och målet öfverlemnadt till rådhusrätten. — Jagtförbud. Härvarande jagtsällskap påminner derom, att enligt gällande stadga är från och med den 16 M wet efter nedannämnde djur förbj gen: efter elg, rapphöns, sy rås ejder, beckasin, hjort, 2 orre, hjerpe och riv de äro fridlyste samt att under den tid, då jagt eften något villebråd är förbjuden, Aanlu utbjudas, köpas, Aller fräån ort till annan forslas, sög? framt ej lagligen visas kan, att detamma blifrit fångadt under tillåten tid eller på annat lofligt sätt förvärfvadt; allt lvid bot från och med Tio till och med Iväåhund a Ksdaler. udgcsförenmgens ordförana har till redaktionen insändt följande t.ai — vVr. 6 i Göteborg har ÄÅTin en emottagit en gåfra CE TLAaJ TO.KCON ar