Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1867, sida 2

Un riksdagsvisa. Vid den middag, som förre talmannen i borgareåndet hr Schwan nyligen gaf för dem af sina rdna ståndskamrater, som nu äro riksdagsmän, redrog rektor Widell föjande af honom förfatde verser: Hur trefligt att få samlas Hos ,,.oldefar i dag, Att sitta i de gamlas Välkända, a lag! — Så mötas skilda fränder I hemmet någon gång Och trycka bröders händer Och sjunga gammal sång. Precist som skolkamrater Vi läst oss innantill. Fel, dygder, sätt och later Vi kände utantill. — Visst hördes stränga lexor Ibland på bänkarna, Men middagar och sexor Förente kämparna. Nu väggarna ha brutits, Soin skiljde stånden åt, Och nya band ha knutits, Som — klämma mellanät. — Vi sitta nu emellan — De ,,hedervärdas hop, Och råkas mycket sällan Och hålla ej ihop. Bland rikets män och fäder En ny Demetrius Vill åter slopa städer Och sagt: hoc possumus). En Borg ej skyddar Telge ) I denna ,Grefve-fejd; Men dyrt vårt lif vi sälje Och tro på kungens lejd. Dock vändom oss från striden, Der vi ska ätas opp, Och njutom under tiden En smula ro och hopp! — — Än gamle Schwan för ordet I denna kammare, ji Hans glas vid detta bordet Är talmans-hammare. Må ,,Trojas murar ramla — Och gerna Karlstens med! — Nog svenske män sig samla Andå i täta led, När Sverges blåa fana I brechen svajar upp, Och pligt och känsla mana Att stå i sluten trupp. Öch när vi glaset tömma För sos-erlandets väl, Vi gerna kunna glömma Vårt eget fordna gräl. — Fast hårda hugg ha skiftats Bör, efter nordisk sed, Nu brödrajred ha stiftats I goda kämpars led