DoLJuS Å. C ul. NTUNUUUGIUNUUUÖÄURUUÄU Riksdagsbres. Stockholm den 14 Mars 1867. En förordning, som skyddar våra konstnärers rätt att fritt förfoga öfver sina arbetens spridning till allmänheten i de mekaniska afbildningar, hvarför den nya tiden funnit så många utvägar — en sådan förordning, länge påkallad af rättskänslan och med billigt afseende å konstnärens ekonomiska gagn, bar nu utgått såsom ett positivt resultat af den nya riksdagen. Båda kamrarne hafva bifallit Kongl. Maj:ts proposition i ämnet och det återstår nu blott, att lagen blifver behörigen promulgerad. I går hade man åter i andra kammaren en lång plenidag, från kl. 10—3 på dagen och från kl. 6 till 2, 12 på natten, tillsammans 102, timma. Första kammaren, som arhandlar ärenderna fortare, beböfde ej anlita natten. Det är ju ock naturligt, att andra kammaren, som består af flera ledamöter, skall erbjuda flera talare, särdeles då här finnas många, som i den ena eller andra frågan anse sig skyldiga att uttala sin .mening, på det att deras kommitteater må veta hvar de haft dem. Första kammarens ledamöter, valda på nio år, hafva icke så stora skyldigheter i datta hänseende mot kommittenterna. Gårdagens-plenum började med en för regeringen sensibel fråga, nemligen den kongl. prop:n rörande det s. k. Ridderstolpeska husets användning till telegrafverket. Statsutskottet hade afstyrkt denna proposition samt derjemte förordat husets försäljning, såvida derför kunde erhållas minst 120,000 rdr. — Finansministern, statsrådet Lagercrantz, försvarade med kraft och värma den kongl. prop:n, i det han ådagalade behofvet för telegrafverket af en bättre centralstat i i hufvudstaden. I detta fall var hans framställning fullt öfvertygande, hvaremot den fråga qvarstod olöst, huruvida den afsedda byggnaden borde anses för ändamålet lämplig, med särskilt hänsyn till de kostnader, som en ombyggnad måste ovilkorligt kräfva. Det sednare momentet utgjorde hufvudsakligen ämnet för frih. Gripenstedts, nu såsom alltid, klara och sakrika föredrag, hvilket tillstyrkte bifall till den kongl. propositionen. Denna bekämpades åter från flera andra håll, äfven der man eljest står på regeringens sida, och det var lätt att inse, det kammaren var obenägen att upplåta det dyrbara huset åt telegrafverket, så att en proposition på enbart detta moment helt visst hade blifvit bifall till statsutskottets afstyrkande utlåtande... Men deremot var man ej lika benägen att bifalla utskottets förslag om byggnadens försäljning, och när så båda punkterna; behandlades i diskussionen gemensamt, så blef resultatet återremiss (föreslagen af hr J. Lindström), hvilken beslutades med den betydliga majoriteten af 112 röster mot 42. Denna utgång, angenäm för regeringens vänner, var, såsom nyss nämndes, väsentligen vållad deraf att de båda momenterna behandlades samfäldt. Hade motpartiet varit nog fintligt att skarpt afskilja de båda frågorna från hvarandra, så hade här helt visst erfarits nöjet af att bereda regeringen ett icke ringa obehag. Vidare bifölls regeringens proposition rörande Dylta bruk, hvilken proposition, tillstyrktafstatsutskottet, bekämpadesbland annat af hr Jöns Pährsson, som uträknat att staten på den uppgörelse, hvarom här var fråga, skulle göra en förlust på flera hundra tusen rdr. Frih. Gripenstedt och hr Björck visade dock saken från en annan sida, och när den sednare upplyste, att han vid en föregående riksdag genomgått alla handlingarne i detta långa mål, hvilka handlingar bildat en lunta minst !, aln i böjd, och då han, såsom det omdöme, hvilket utgått ur denna grundliga undersökning, anförde den mening, att det vore särdeles väl om den nu föreslagna uppgörelsen komme till stånd — så beslutade kammaren med 108 röster mot 38 bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Att hr Jöns Pährssons motsatta mening tillika medverkade till denna sakens lyckliga utgång, vill jag väl ej bestämdt säga, men finner det ej oSarmnolkt. Den aktade f. d. talmannen Nils Larsson i Tulius sökte i ett långt anförande finna Återremiss å statsutskottets afstyrkande af hans motion om befrielse för Ottsjö öfverloppsmark i Jemtland från rotering, m. m. De vidlyftiga handlingar som upplästes, för att ådagalägga, det statsutskottet ej egnat saken tillbörlig pröfning, kunde ej tillrinna sig kammarens uppmärksamhet. När så statsutskottets ledamot, den förståndige och klare hr Carl IfvarsgFon, erinrade hurusom det vore alltrör vaycket begärdt, att statsutskottet skulle utreda idlyfti kamerala ärenden, så hjelpte ej ens kyrkoherden Lätnners medverkan till motionen: Utskottets betänkande bifölls Hkasom det blifvit bifallet i första kammaren med 41 röster mot 40, en minoritet framkallad af hr Bennicks varma förord för motionen. Nog vill man gerna befria Ottsjö från roterinngen, men sädane ärenden de sara förut i utredda a