Blandade ämnen. Sockerbagarnes konung. I slutet af sorlidet år ankom till Havre en nordamerikansk millionär med en talrik be.jening. alla i hvitt livrä af somma sason som sockerbaszarnes arbetsdräg: hvilken ovanliga sorelcelse i hög grad ådrog sig allas uppmärksamhet. Denne excentriske yankee är till börden e.. skodte och heter John. IIan var musiklärare i Edinbarg och förälskade sig i en ung flicka, bvars sader emellertid motsatte sig förbindelsen, emedan han ej ecde något annat kapital än sin fiol. De r1Ude då tillsommans titt Gretna-GIiCen. läto visa sig der och rese över till Amerika i sällskan med on vän tll Jobn, som var sockerbagare och beue Charles N. bvarefter de begge bosatte sig i Newyork. LyCKan var här ej de båda vännerna lika bevåzsea. Charles exclerade i briocher, sviskonkakor och maränger, o h den förnäma verlden tog snart hans konditori under sitt mäktiga beskydd. Han blef en rik man, Violinisten var långtiirån lika lycklig. Ilan försökte ett par gånger att ge en konsert; men det var med knapp nöd han fick omkostnaderna ersatta. Genom den undervisning, han timvis meddelade åt elever, jörtjente nan nätt och jemt hvad han behösde till sitt lissuppehälle och måste såväl för sin hustrus som sin egen räkning försaka all: utom det allra nödvändigaste. Jane var den älskvärdaste unga hustru man kunde tänka sis; men ombytlig, nyckfull och en riktig läckermun. Det gick ej en enda förmiddasn. utan att hon måtte in i Charles butik och ha siz ett halft dussin romkakor med crme och ingefärskakor af Charles egen uppfinning, hvilka sisinämnda hon isynnerhet var förtjust i. Hon var så vacker och så intagande, att Charles ej bade ögonen från henne, medan hon spisade bans kakor. slan började med att säga henne komplimanger och slutade med att glömma sig sjelf till den grad, att han på fullt allvar föreslog henne att kassera den af smeden i (iretna-Green lesitimerade förbindelsen och gifta sig med honom, Charles. I stället att svara härpå tov Jane sig en kaka och skrattade af full hals. — Charles beslöt nu att taga henne på hennes sy Dagen efter skickede han violinisten en på de kakor, hi hust u hade förtärt. som uppgick till ungefär 65 dollars. ika litet denna gången som någonsin nd till att betala den. Det kom till en för x mellan de två vännerna och sedan mellan violinisten och hans hustru. Jane var lika dygdig som begifven på läckerneter, och det vill icke säga så litet. Ilon gick pa ej mera ned i konditorns butik, men hon kunde icke hjelpa det: hennes karakter började få en prägel af bitterhet. En dag sade hon till sin man: . Eftersom din fiol ej förmår inbringa bvad din bustru behöfver. så kasta den bort så länge och grip till någonting annet, som är mera vinstaifvande — du kunde ju . 2. baka kako John blef arg och de två öka makarne började gräla. För att göra situationen ännu bedröfligare, miste John alla sina elever. Fattigdom och clånde närmade sig nu med stora steg. John stod en morgon och spelade variationer af Rode, då Jane kom in med den gamla irländskan, som tjente hos henne. ,Ja visst, sade hustrun i en ironisk ton, det der spelandet ör mycket vackert och präktigt; skada bara att alla de der variationerna fysla så rasande litet i magen. ILOustnären stannade med stråken i vädret, och begrep icke straxt hvad hon menade. Hvad står pårv frågade han slut! h, ingenting annat, svarade irländskan, ån att slagtaren ej längre vill ge oss kredit. Jag har ingenting i köket mer än några ägg, pers och en bit fläsk vill en pannkaka; men hvarken kol eller ved till utt baka den vid. Nu hade j violinisten fattot det hela. Ilan sanderade ett gonblick. Tag min fiollåda och bränn upp den! sade han, och eiter t ögonblicks pinsam tystnad fortfor han med en yck, men sördeles bestämd ; röst: ,Tag också denna hol, som ej kan skasta oss jödan, och kasta e instrumentet och lådan på elden. Nå, låt 23: jag skall baka kakor: är du nu nöjd? tillade han med tårar i ögonen, i det han omfamnade sin hustru, och hvad han hade beslutat, satte han genast i verket. I Charles hade samlat en ansenlig förmögenhet; i han var rörd öfver sin väns belägenhet och lärde honom sockerbageriet; sedan öfverlät han etablisrr mi