Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1867, sida 2

derpå. Ilan estertänkte om han ej hade glömt något, — cigarrsodralet hade han stoppat på sig; men en ren näsduk kunde han behöfva. Han gick fram till toiletten, tog en flaska med eau de cologne, fuktade nåsduken dermed, släckte derefter ljusen, — den första gryningen inträngde just genom de öppna fönstren och kastade ett blekt, darrande sken öfver rummet, — och i det han såg sig om ännu en gång likasom till afsked, stängde han dörren och gick nu med fasta steg mot sitt mål, plazan, för att der sluta sig till sina kamrater. Huru hemskt hans steg genljödo mot den solktomma gatan! Men gryningen är kort inom tropikerna. Han hade ej ännu framkommit till plazan, då redan enstaka molnstrimmor i öster rodnade af den annalkande solen, och utför gatan kommo! ett par negrer med sina mjölkkärl på en mulåsna, amt indianpojkar, hvilka dresso andra med frukt belastade djur till srukttorget. Äfven negrerna, som med sina åsnor hemta vatten från plazan. inträffade redan för att intaga sin plats vid brunnen. Dagen inbröt, och Antonio hade ej kommit för tidigt; ty då han hade uppnått plazan och stannade der, hörde han redan de afmätta stegen af den afmarscherande patrullen, som nalkades från eu af de närbelägna sidogatorna. Slut på andra delen. i den r och En duell, som försiggick i Paris Lör 2 Mars, och i hvilken sonen till en mini en grefve voro de st ar under sednaste dagarne utgjort ett tacksamt ämne för sqvallret i alla stadens cirklar och salonger. De