Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1867, sida 1

som vår, men jag vet likväl icke om du handlar rätt deruti. — Ah, tyst nu med barnsligheter, sade kaptenen, — den, hvilken gått så vida som Antonio, kan gerna tala med den eller den, som han anser böjd för vår sak, och ännu mera då det är en nära anförvandt; ett förräderi behöfva vi ej frukta, och jag trodde att vi alla kände öfverste Desterres tillräckligt för att veta att han aldrig uppträder öppet. Men sedermera skall han. nog komma fram med alla möjliga anspråk, och då är det vår tur att tillbakavisa honom inom behöriga skrankor. — Ni ana ej huru mycket många af våra hemliga Pundsförvandter gagna os sade Antonio, som ej tyckte om detta samal. — Just i tysthet verkas mest för en lylik plan genom att förbereda sinnena. Jelfva slaget kan ju utföras af hrar och en, som har kraft dertill; men hur går let väl sedan, om ej händer finnas, som atta rodret och styra statsskeppet åter in lugnt vatten? — Men du vill väl icke påstå, ropade e eller fyra hastigt, — att din onkel är tte mannen dertill? I — Nej, sade Antonio dystert, — ni veta u sjelfva att vi hafva valt Santomo derill! Men kunnen J ännu frukta ett föräderi, då allt är afejordt tre timmar härfter? Tron J att Castilla, om han anat let minsta, hade kommit in från Chorillos ned sin vanliga eskort och lemnat oss törda här så länge? Då känna ni ej subben. Före mörkrets inbrott gick jag örbi palatset, och endast de vanliga två skildtvakterna stodo på den inre gården, 2, gallerportarna voro icke ens stängda, och endast i två rum brann ljus.