Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1867, sida 1

af ett helt annat skäl än det, som nu drifver oss. Då önskade vi en öppen brytning med Ecuador, och egentligen ingenting annat in att tvinga gubben, till hälften mot hans vilja, att bryta löst mot Norden. Nu vete tusan hvem som har stuckit sig in! Men det har skett omärkligt nog, och Ecuador nämnes nu knappast. Hufvudsaken tycks hafva blifvit att vi skola utbyta vår gamla, grå björn emot denne Santomo, som ingen menniska egentligen känner, ja, jag hyser till och med den grundade misstanken att denne tjockhufvade mulatt, denne Franco, står midt i vår sammansvärjning, utan att någon af oss har sett honom. Men jag vill blifva fördömd, om jag lyfter ett finger för att förhjelpa denne stackare till någonting annat än det, hvartill naturen har bestämt honom: Till stöfvelborstning och rockpiskning! —Då är öfverste Desterres, vid Gud, en bättre soldat än han! — Jag vet inte hvad du alltid har emot min onkel, sade Antonio; — du bör inse att det inte är angenämt för mig! — Ingenting annat, sade den unge mannen, — än hvad ni alla hafva emot honom, och hvad du förnekar, nem gen att han är den ifrigaste konspiratören af oss alla och endast vill låta oss alla dansa som hans marionetter. Men han misstar sig deruti, jag ger dig mitt ord derpå! — Men öfverste Desterres — — — — Är din onkel, och derigenom anser du dig fullkomligt ursäktad av da än här in der har hemliga samtal med honom, hvarvid vi skola tro att endast privatangelägenheter afhandlas. Visserligen hotas din egen säkerhet dervid likaså mycket