knappt suttit der i tio minuter, då samme officer, hvilken förut blifvit betecknad för honom såsom öfverste Desterres, inträdde kastade en flyktig blick omkring rummet och satte sig derefter vid ett sidobord samt beställde en flaska seltersvatten med socker och ett glas kognak. Emedan han föröfrigt ej tog den minsta notis om Rafacl, hvilken han ej kände, så kunde denne ostörd betrakta honom. Det intryck, som öfverstens ansigte gjorde på honom, var icke särdeles gynnsamt; han hade simpla, sinnliga anletsdrag, bvilka de små ögonen, de borstiga ögonbrynen och den låga pannan förlänade ett lömskt, inbundet uttryck. — För öfrigt var han en kraftfull gestalt och tycktes äfven vara van vid en kraftig diet, ty han lät seltersvattnet stå orördt, men tömde kognaksglaset samt lät derefter servera sig ett andra och tredje. Han tycktes invänta någon, ty han höll visserligen en tidning i handen, men läste ej deruti och blickade ofta otåligt mot dörren. Ändtligen öppnades den, och en mulattgosse inträdde samt lemnade officeren ett långt sammanrulladt och konstfullt knutet bref, som öfversten hastigt öppnade, genomläste och derefter sammanvred. Han nickade derefter med hufvudet åt gossen, hvilken synbarligen antog detta som ett tillräckligt svar, ty han försvann straxt derefter genom dörren. Öfversten framtog emellertid en cigarr, antände det till fidibus bestämda brefvet, och sedan han tändt cigarren, höll han det brinnande papperet så l inge i sin hand, till dess det blifvit fullkomligt förkolnadt och således var oskadligt. Kort derefter