gången tände sin slocknade cigarr vid ljuset, men utan att föra den till sina läppar. — Då vi hafva krafsat kastanierna ur elden åt honom, kommer han i morgon ter frukosten helt fryntligt anmarscherande och säger: God morgon, mina herrar, redan så tidigt uppe? hvarefter han tar palatset i besittning. — Ja, så går det, kamrat, nickade kapten Ternate, den äldste i detta lag, hvilken ganska väl hade konnat vara fader till de öfriga fem unge männen, men dock ännu endast bar en kaptens gradbeteckning. — Vi skola göra arbetet och grubbla samt öfverlägga nu, huru vi skola kunna gå till våga på bästa sätt, och sedan Santomo skördat nyttan al vår uppoffring, kastar han sedermera troligtvis våra planer, och oss sjelfva på köpet, ut genom föntret samt handlar derefter som han finner för godt. (Forts.)