Article Image
Hr Jonas Andersson instämde med hr Siljeström, men skulle hellre önskat framgång åt moionärens förslag. Ir Keij fann det eget, att män, som äro vänner af den borgerliga friheten, kunna förorda ofribet i religiöst häuseende. — Erfarenheten hade lärt talaren, att det mera är det lefvande ordet, m liksom uppsöker menniskorna, hvilket inverkar på dem mer än det officielt i kyrkan förkunnade. Såsom bevis derpå anförde tal. ett exempel från en församling i den ort, der han bodde. i denna i hade uppkommit en allmän religiös förbistring, som långt ifrån att minskas tvertom ökades, oaktadt presterskapets förmaningar och varningar frän predikstolen. Då sörvirringen nått sin höjd, ditkom en ung. sitt kall hänalfven, prest. Denne for omkring i byarne, närvar vid deras sammankomster och talade der till dem, — och inom en ganska kort tid voro afkälingarno återvunna åt kyrkan. Hr Otterstrom ansåg ingen kunna förebrå honom, att hafva velat lägga hinder i vägen för andaktsömingar; ansåg icke heller, att en menighet, som ej har gudstienst i sin kyrka eller som har ångt till kyrkan, kan förmenas att hålla sammankomster för sin religiösa uppbyggelse. Men h han ville opponera sig emot vore att i en ning inlägga en snara, såsom i det framställda laget vore händelsen, enär det vore omöjligt att uppstalla någon bestämmelse, som visade när en sammankomst, verkade störa hlles för nära I skottets Åe derf förslag. lir C. A. Larsson ansåg sig med lugnt samvete kunna antaga det framställda förslaget, emedan han vid jomförelse mellan denna och en föregående öfverläggning i ett religiöst ämme, der det också var fråga om större frihet, funnit, att äfven de som då voro emot frihetens utsträckande, nu voro för densamma. Sedan öfverläggningen förklarats slutad, anställdes omröstning, medelst hvilken hr Siljeströms ofvan framställda förslag antogs med 8So röster mot 42. hvilka önskade återremiss. Hr De Marå föreslog att föredragningslistorna skulle i så måtto ändras, att de ständiga utskottens betänkanden sattes främst, på det andra kammaren ej måtte komma efter den första med sina beslut. På yrkande af hr Witt afslogs dock detta hvarefter sammanträdet slutade kl. half 11 e. m. nde eller när den kan. Ilellre än att bifalla utre tal. förena sig i hr Siljeströms

14 mars 1867, sida 2

Thumbnail