Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1867, sida 3

sätta dem för den resandes vagn, väglaget må vara aldrig så svärt eller bråskan med skörden aldi så stor, blifvit genom skjusentreprenaders inri tande och skjutslegans förhöjande lättad; men länge entreprenader ej öfverallt kommit till stå och de, som finnas, äro uppgjorda för bvar skjutslag särskildt och ej tillika äfven omf gästgifverihållningen, så äro de skjutsninesskyld ges bidrag till desamma dels i högsta måtto olik dels ock till en stor del omåttligt höga, så att q enligt officiella uppgifter uti den af Kongl. Maj den 31 Augusti 1859 för skjutsningsbesvärets or nande i nåder tillsatta komitäs betänkande ma måste på en ort betala ända till 480 Riksdal per helt bemman såsom bidrag till skjntsentreprnören, så finnes det ett eller annat ställe, der int sådant bidrag erfordras, En ytterligare lättnad i skjutsningsbesväret ha äfven inträdt utefter de kommnnikationsleder. de jernvägar blifvit anlagda och der skjutsen till följ deraf mycket minskats och på några ställen så!god som upphört, men i stället har skjutsen högst betyd itt e-ligt ökats på de vägar, som leda till och ifrå t, jernvägsstationerna, och skjutsningstungans ojemn het har derigenom ännu ytterligare ökats. Nyli gen lärer Kongl. Maj:t halva i nåder beslutat, at skjutslegan skall förhöjas i städerna till en riks daler 50 öre och på landsbygden till en riksdale 20 öre, hvarigenom en nedsättning i entreprenad bidragen bör kunna erhållas och skjutsningen fö den, som sjelf in natura vill eller måste bestridst I densamma, blir bättre betalad, dock hvad lands sRrr beträffar icke fullt ersatt. Den rättskäns i d id n— tra t. tj lan sårande ojemnheten i skjutsningsbördans tryc 3-; kande på de särskilda skjutslagens medlemmae ; står dock qvar, äfvensom orättvisan af denna bört. das läggande uteslutande på en samhällsklass, hvil1 j ken minst af alla begagnar sig af de fördelar, som , skjutningsoch postanstalterna medföra. Då jordti bruket ej allenast måste draga den drygaste delen saf samhällsbördorna utan äfven under flera år varit titryckt af svåra konjunkturer och nu sednast gea nom räntans frigifvande och derutaf föranledda fs uppsägningar af inteckningar i förening med den t tryckta penningeställningen i landet råkat i en särdeles svår ställning, så skulle det både vara ät vist att helt och hållet aflyfta skjutsningsbör-I dar från jordbruket och äfven för hela landets I jförkofran förmånligt, då det väl ej kan nekas, att om landets modernäring förer ett tynande lif genom ensidigt pålagda tunga skattebördor, så måste deraf landets förkofran i sin helhet nödvändigt hämmas. Hvad sjelfva skjutsningsväsendet beträffar, så ; kan detta omöjligen utvecklas så att det motsvapar tidens krar och de resandes beqrämlighet. ej heller sättas i det samband med postväsendet, som srökerke af sparsamhet och säkerhet mot poströfverier fordrar, om ej skjutsningsbesväret aflyfstes från jordbruket och öfvärtages af staten. Detta I framhålles med stort eftertryck i ofrannämnda komites betänkande, hvaraf äfven synes, att de skjutsningsskyldiga inom hela landet, derom tillfrågade, allmänt yttrat denna önskan. För att genom upphörandet af de skjutsningsI skyldigas bidrag skjutsvingsbesväret ej må mådfföra någon tunga för staten, bör man enligt min I tanka vid skjutslegans bestämmande utgå från ; den grundsatsen, att den resande sjelf bör ersätta j den kostnad, som hans fortskaffande medför, hvilket kan ske derigenom, att ett sådant medelpris iför en häst pr mil fastställes, att de skjutsentrei prenader, hvilka naturligtvis måste åvägabringas löfver hela landet, kunna bära sig utan särskildt j tillskott af staten i det hela d. v. s att de bidrag, som vid en del gästgifverier kunna erfor-l dras, ersättas genom de belopp, som skjutsentreprenörerna på andra ställen erbjuda sig att betala för rättigheten att få skjutsa. För att åstadkomma så sir täflan som möjligt vid entreprenad-auktionerna böra enligt komiteens förslag, hvaruti jag fullt instämmer, tgifverierna vara flyttbara jemte de dem tillerkända förmåner, så att den, som bor vid landsvägen och har sådana hus att han dernti kan logera resande, må kunna täfla med gästgifveriinnehafvarne, hvilka hittills haft monopol, ej de jure men de facto, på eutr. prenadernas öfvertagande snart sagdt till det pris, som de sjelfva funnit för godt att bestämma. Den kalkyl komitten uppgjort för att utröna verkliga kostnaden af så väl gästgifveri-, hålloch reservskjutsen som postföringen efter det skjutsningspris pr y af I rdr imt. som var gällande då komitöbetänkandet afgafs, har visat, att hela kostnaden för resandes befordran uppgår till! 720,516 rdr. Detta belopp öfverensstämmer bra! nära med, ja öfverstiger till och med, det som i ppkommit, då komitten beräknat kostnaden vid jemförelse med hvad den i verkligheten utgjort il). de delar af landet, der entreprenader kommit till: stånd, så att man bör kunna antaga detta kostnadsbelopp såsom fullt tillräckligt, helst stora ckor jernvåg sedan den tiden blifvit upplåtnaj, r trafiken och sålunda kostnaderna för befordrandet af resande och post utefter dessa stråk1 ägar medelst skjuts blifvit i högst betydlig mån förminskade. 1 Komiterade hafva på följande sätt beräknat kostnaden pr år af resandes och postens befordran med skjuts, då stad och land tagas tillsammans:! 5.010 skjutshästar i inköp och amortering samt fordring å 350 rdr . . . 1, 753, 500. 4 2,505 skjutsdrängar (hälften mot skjutshästar) å 350 1r. 576.750.) Skjutsbudning vid 1,173 gästgisvaregår2 gårdar å 100 rdr rs 1 samt för postskjutsen, den del nemligen, tf som bekostas af jordbruket: r f t 147,300. 3 hästar a 350 rdr 183.050. 262 skjutsdrängar å 350 rdr 91,700. rdr 74 kjutsningskostnaden rdr 3,05 2,271,183 mil beräkr landet som för städerna en skjutslega af rdr 1: 50 erhålles en d skjutsersättning af rfCT... . 3, 106,.771, vilken med 354.174 rdr öfverstiger hela kjutsningskostnaden för resande och post och sålunda emnar ett ej obetydligt bidrag för åstadkommanle af ett ändamålsenligt ordnande af skjutsoch vostväsendet. På grund af ofvanstående motivering och kall, hvilka äro fotade på den för skjutsningsbewärets ordnande tillsatta komites betänkande, får ag vördsamt föreslå, att riksdagen måtte vidtaga tgärder i den riktning: 1:o att skjutsningsbesväret för såväl gästgifveri-, hålloch reservskjuts som postskjuts helt och hållet och utan ersättning måtte aflyftas från jordbruket och öfvertagas af staten mot det att posthemmanen hädanefter deltaga gemensamt med andra hemman i utgörandet af de onera, hvarifrån de blifvit för postföringens skull befriade; samt 2:0 att skjutslegan såväl för land som stad bestämmes till en rdr 50 öre pr mil samt att entreprenader, omfattande både gästgifverirörelsen och skjutsen, uppgöras för alla de gästgifvaregårdar, som oundgängligen erfordras för skjutsning af resande och post, hvarvid gästgifverierna med desamma åtföljande förmåner kunna vara flyttbara. —— — — —— ——— 2 — ssa En seglats. (Skiza af Aldebaran.) En vacker eftermiddag i början af Augusti måad, något visst år efter vår tideräkning, befann g mig i min lilla jakt söder om höttö fyr, styinde för fulla segel förbi Galterö hufvud emellän rännö och Hulkebådarnes sjömärken; alltså i stov inloppet till vårt svenska ,London (hvilket