Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1867, sida 3

. I deltagit i fälttågen i Frank C gien, same slutade sin m itf bana i Algeri 1817, då han återvände till itt hem, hvilket h: I hade lemnat uan bildning ach bjelpmedel, me tSldit han nu medförde en ger m 34 års tjenst u svecklad själ och en årlig pension af 1,360 franc Ilans första omsorg var stt betala den skuld, so 3 hans fader och broder lemnat honom i arf. De efter tänkte han på sin ta ika aflägsnare slägtin 4sgar, hvilka alla voro lika behötvande; som ha 7 förut hade varit. Han gaf den penningar, utde d lade pensioner till några af dem, såg andra dag ligen vid sitt bord, klädde upp andra, med ett ord sgaf dem all tänkbar hjelp. I Konstantine had han qvarlemnat en neveu med fyra små barn, et saf dessa blef sukt och kunde icke uthärda kli matet; Boadene bekostade dess hemresa, rådfrå lgade de sz kligaste läkarne, förde det i tvenne år till ett öbedoch skafrade det helsan. Men m dog fadren och lemnade efter sig enkan med fen barn, i bris; på allt; de kommo öfver till honom han tog dem alla till sig, klädde upp barneh sörjde för deras skolgång och uppfyllde i hvarje hänseende den ömmaste faders pligter mot dem Allt detta kunde icke ske utan stora uppoffringar: han måste, oaktadt sin höga ålder, inskränka sina segna behof till det allra yttersta. Han försakade till cch med sin pipa, hvilken i 30 år hade varit hans trogna följeslagare. Underofficern, Mancrille, är yngre, men har redan visat ett liknande uppförande. Han ingick i armcen år 1860 i stället för en annan, använde en Idel af den summa, han härför erhöll, till att bessala sina föräldrars skuld och insatte återstoden i en sparbank för dem under sin frånvaro. Kort derefter dog hans fader, och han besparade af sin ringa sold allt hvad han kunde för att hjelpa sin moder. Han skickade henne genast regelbundet 1 fre. hvarje månad, då han blef korporal 2! 2 och sedan han blifvit sergeant 4 fres. Hans exemplariska uppförande förskaffade honom tvenne gånger belöningar; hans chefer hedrade honom med en distinktion, och alltid lände det hans gamla moder till fromma, och det kommer sannolikt att gå på samma sätt, då hon får kännedom om den offentliga belöning, som nu blifvit honom tillerkänd Den största belöningen, på 3000 tancs, tillföll en matros från en liten ögrupp: Chansey-öarne, utanför Normandiets kust, vid namn Hyacinthe Forcel. N Han blef bekant reden för 25 år sedan, då ea af akademiens medlemmar. den berömde naturforskaren Quatresage, besökte d ea öar för att fånga insekter och fick nunou. . dare. Quatresage beskrifver honom som en hög, jättestark, mod.z och klok man, som redan då bade räddat ett tjog menniskor från en säker död, utan att derförs fordra någon belöning, till de 3 han slutligen, då en af hans bedrifter utiördes midtför marinkommissariens ögon, fick den medalj, som han så många gånger hade förtjent. Ifter år 1841, då akademiens uppmärksamhet för första gången riktades på honom, har han oxfbrutet fortsatt sin menniskovänliga verksamhet, och den har erhållit de mest ojäfviga bevis på hans lyckliga strider med hafvet, för att beröfva dt dess offer. Hyacinthe gifte sig först vid mogna ålder; hans huotru, hvilken han innerligt äl cade, hade en gosse från sitt förra äktenskap. I. tta barn fick i honom den ömma 4e fader, och han har icke trott sig kunna görs bättre, än ot uppfostra honom ill det yrke, hvaråt han sjelf egant hela sitt lif. Men hvilka prö ningar har han icke underkastat honom! År 1863, då gossen var 13 år amual, åter ände de tillsamman i en båt från fyren på Sennequet: det var en så tock dimma, att de knappast kunde skönja det ringastiramför eller bakom sig. Forcel styrde mat det rånga inloppet till viken och hide redan passer det, då man plötsligt, midt under böljornas u de mot skären, hörde ångesmop; man angnje, en båt var nära att förlisa. Foreel vänds t:Unaka med sin son och styrde tvärs öfver skär n mot det ställe, hvarifrån ropen hördes; han upsnådde båten, som var kantrad. Två män och ett tuntimmer hade hållit sig fast vid masten och väntade döden; ingen af dem vågede släppa, för att springa ut till honom, af fruktan för att bertssöljas af vågorna eller krossas mellan båtarne. Då sprang den gamle sjömannen upp på den kantrade båten, fattade uti en af de olyckliga och drog honom öfver i sin båt; han vågade tre gånger med samma framgång det farliga språnget och återvände till Blainville, utmattad, men lycklig öfver sin seger. Ryktet härom spridde sig öfver hela kusten; alla beundrade hans hjeltemodiga handling, och regeringen gaf honom den största medaljen. Gossen, som hade varit med honom, skulle under sådana pröfnin gar ha mognat till en kraftfull man; men Forcels förhoppningar blefvo grymt säckade. En dag i Augusti 1864, då sonen bade i hamnen, hörde Forcel plötsligt ett ångestp. Han ser ut, men kan icke upptäcka gossen. Tan störtar sig ut tre gånger, men kan icke finna honom. Han ror ut i sin båt, hoppar åt r i vattwet och finner honom, men hafvet har denna gånsen hämnat sig; den otröstlige gubbca för endast lik i land. Det djupa deltagande man fattade honom i hans olycka och den beundran, som. ians många hjeltemodiga handlingar hade uppckt, förmådde akademien att tillerkänna honom len högsta prisbelöningen. Ett bidrag till papperets historia. I Beringske Tidende meddaar hr Cl. Rosenhoff: ,,Då nan nu synes vara oense om, hvem äran tillkomner för sabrikationen af träpapper, antingen lippan i Sverge eller grosshandlare Rensmanns abrik Vingstedmölle vid Veile, skall jag först nmärka, att denna industri är åtminstone för ner än hundra år sedan ej blott föreslagen, utan ill en del också satt i verket, och dernäst skall ag tillåta mig att fästa uppmärksamheten å en gendomlig skrift, utgifven i Regensburg 1765— 767 och författad af Jac. Chr. Scheffer, teol. ch filos. d:r, konungens af Danmark och Norge rås, honor. professor i Altona samt medlem at nånga lärda sällskap. Skriften heter: ,,Versuche nd Muster ohne alle Lumpen oder doch mit eiem geringen Zusatze derselben Papir zu machen.)et egendomliga vid denna skiift är, att hvarje lad är af olika papper, tillverkadt af de mest kilda ämnen: sten (asbest), getingbon, potatis, ågoch hyfvelspån, kålstockar. nässelblad, torf, istlar, agnar, mossa, grango ta , fura-, bokoch ilträ, vinstockar, turkiskt hvete, nedfallna blad S. v. Af två delar poppeller pil-åÅ med en el bomull har författaren lemnat de finaste spetar och åtskilliga stickade och väfda tyger, hvaraf rof likaledes finnas i boken, som ännu efter ett rhundrades förlopp förete ett godt utseende och n solid bonitet. Författaren beskrifver omständgt behandlingssättet och meddelar ritningar af e maskiner, han användt vid fabrikationen. ågra papperssorter äro färgade, andra tryckta ed kolorerade figurer, för att visa effekten och r hvilket ändamål hvarje sort bäst kan begagAS. Aqvariet i Hamburgs Zoologiska trädgård skrisves på följa de sätt af en Forrespondent till A.: Det inre ef aqvariets byggnad låter närt likna sig r d ett tafvelgälleri. Det är ett välfdt mörkt rum der man på wardera långvägn kar fem taslor. så belysta att man icke ser igern, men väl föremålen i starkt lj 3. Taflans m lles af en tumstjock, slipad Åsskifva (de örsta 12 fot 2 tum lårra, 3 fot 9 t. 1 höga) utrande framsidan af er 5 fot dj-p, rafsenfyld bash, hvars öfriga vä gar, af 2 tum tj :ka skifferifvor, äro beklädda med kals er, sranit eller dra mineralier ur hafsbottnen. Med bassinerna nom ett reffladt glastak blifva ofvan Åän klart plysta, erhaller det in:e rummet, er åskådaren finner sig, sitt ljus endast genom vattnet i basrerna, och det halfdunkel, som sålu da omgifver kådaren, bidrager till att höja v.rkan af den ara belysning, i hvilken taflona framträda, fekten är öfverraskande. Mot bakgrunden af verklig hafsbotten ser man oceanens vä--tar nelh