Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1867, sida 2

Sennor AÄgte sa. AT Eersti ker, 7 (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Pertena, sade fremlingen, — mitt namn är Felix Pertena, och jag skattar mig lycklig att hos den berömda sångerskan — — — — Jag måste bedja er, sade Lydia leende, — att direkte börja vår förhandliag; ni faller annars genom dylikt smicker fvllkomligt ur er roll som polistjensteman — Nå väl, min fröken, som ni befaller, sade Å tena utan att bringas ur sattninsen. — Polisens pligt är att framförallt vara sann. Men i detta fall känner jag mig verkligen stolt att tillhöra den, ty det lemnar oss tillfälle att visa er, en fremling i vårt land, huru högt vi akta fremlirgen, och med hvilken ifver vi alla önska att tjena er. Och nu, på det ni ej må blifva otålig, ber jag er lemna mig de nödiga uppgifterna, hvilka ni täcktes affatta så kort som möjligt. Dato och timma veta vi redan, ty det känner hela staden. Ert namn och stånd äro äfven tillräckligt bekanta, och vi kunna således direkt öfvergå till sjelfva hufvudsaken, till det ögor blick. då bofvarne inträngde i ert rum, och ni för första gången insåg med hvilken dass af menniskor ni hade att göra. — Behagar ni?