Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1867, sida 1

röt —— o Riksdagsbres. Stockholm den 10 Mars 1867. Det är gifvet, att då ärender förekomma, som röra de nedersta sociala förhällandena i landet, så skola derom uppstå de vidlyftigaste diskussionerna, enär der finnas så många, som i dem kunna deltaga. Onskligt är dock, att sådana ärender måtte alltmer utsöndras från representationens behandling, för att afgöras inom de trängre kretsar, vare sig kommunerna eller landstingen, dit de rätteligen höra. Så upptogs andra kammarens plenum i går f. m. af långa öfverlinguingar rörande lönerna för klockareach folkskolläraretjensterna äfvensom hRe mende terminsafgifterna vid elementarläroverken, hvartill kom en större frihet fc tioners förrättande i städerna. Unt iden aflemnade finansministern, statsråd. Lagercrantz en kongl. proposition rörande ombyggnad af de kungliga stallen på Hlasiiholmen och vid Röda Bodarne. — Så försvunno fem ganska långa timmar, hvilka efterlemnade en ej ringa trötthet, an man kunde förutse, att aftonens ple skulle komma att röja någon otåligt Så blef också förhållandet. När den af II-Tans utgifvare kta motion rörande någon utvidgning i vilkoren för hållande af industrilotterier förekom, biföll man utskottets asstyrkande utlåtande icke mins: ur synpunkten, att man ej hade tid att länge sysselsätta sig med detta ärende. Dock uttalade sig många sympathier för motionens syfte. Ännu anmärkningsvärdare var, att lagutskottets betänkande rörande giftomannarättens upphäfvande för mö, som fyllt 25 år, bifölls utan diskussion. Denna vigtiga sociala fråga gick alltså nu igenom helt hastigt och lustigt. Den föll, denna reform, likasom ett moget äpple från trädet. Nästan lika lätt afgjordes den stora fråga, som under ett århundrade upprört vår kyrka, nemligen det gamla s. k. konventikelplakatet. Med anledning af en motion af hr Grafström, att allt förbud mot sammankomster till gemensamma andaktsöfningar utan prests ledning måtte upphäfvas, hade lagutskottet tillstyrkt, att riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom, med ändring af kongl. förordningen ang. särskilta sammankomster för andaktsöfning den 26 Okteber 1858, stadgas: Medlemmar af Evangelisk-Lutherska kyrkan vare ej förment att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar utan rederbörande presterskaps omedelbara lednin9; hvartill utskottet dock bifogat åtskilliga undantagsföreskrifter, såsom att sammankomsten å tid, då allmän gudstjenst förrättas, ej må ega rum så nära det ställe, der gudstjensten hålles, att denna eller ordningen dervid störes; att tillträde cj finge vägras församlingens presterskap eller den offentliga myndigheten i orten, m. m. Debatten härom öppnades af rektor Siljeström, som städse står främst, när det gäller de stora humanitetsfrågorna. Han uttalade sin förvåning, att man. på detta område var så angelägen att föreskrifva särskilta vilkor, likasom ej en sammankomst för andaktsöfning vore lika så berättigad som hvarje annan, slutande dermed att påyrka bifall tskottets utlåande hvad dess först ader (här ofvan kursiverade) ang med uteslutande af allt det öfriga. Efter en kort, men ganska varm debatt blef detta hr Siljeströms förslag antaget med ganska stor majoritet. Visserligen återstå ännu svårigheter att besegra, i det dels först. kammaren antagit utskottets förslag i dess helhet, dels kyrkomötet väl också i! hafva sitt ord med; men det länder dock 1867 års andra kammare till heder, att den för sin del sönderrifvit detta onkonventikelplakat, som föranledt bonhasjagter på det religiösa lifvets område, hvilka, om möjligt, hafva varit ännu förhatligare än enabanda förföljelser på det ekonomiska gebitet. Plenum slutade härefter kl. 10 på e. m., och hade alltså andra kammaren denna dag varit samlad ej mindre än 9 fulla timmar. I denna tid ingick dock en episod, som ej var ansträngande, nemligen en fotograhering at kammaren in pleno, hvilken försiggick kl. !,10-—1311 f. m. En fotograf hade anmält sig att få ,,taga kammaren och gjorde det i fvra tablåer. Det var on