Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1867, sida 2

fria och fredliga tider, men tydligt är dock att deras uppdrag kan, under vissa tidsförhällanden, vara ganska ansvarsfullt. Såsom vanligt förelågo tvenne listor, den ena från Sudde-grupperingen, den andra från Berns-salongens män, hvilka sednare äfven kallas AÅlkemisterna, med hänsyn dels till Berzelii park, dels till deras uppgift på det finansiella området. (Sjelfva hafva de ock gifvit sig namnet Konstitutionellee gentemot de ),Ministerielle på Suede). Den sednare listan, hvarå voro insatte åtskillige män från motsidan, deribland hrr L. J. Hierta och S. A. Hedlund, segrade med c:a 80 röster mot 65, beroende derpå att föga vigt lades på detta val från den sida, som nu råkade stanna i minoriteten, och då utomdess listorna icke egde någon karaktersolikhet, hvilket Dagligt Allehanda betraktar såsom ett bevis för ,Landtmannapartiets moderation, men som i sjelfva verket blott visar dess fintlighet, beräknad på att få för tillfället lysa med en skenbar seger. I öfrigt har denna partibildning — om man så får kalla den — utseendet af hardt när ett skämt. Åtminstone skämtar man derom högt sinsemellan, och ingen synes lägga den andres framgång på sinnet. I båda kamrarne blef derefter statsutskottets betänkande rörande riksgäldskontorets förvaltning föremål för lifliga debatter. Det var egentligen räntefoten (5 Z) och amorteringstiden för 1866 års statslån, som klandrades, i första kammaren af hr Wallenberg och i den andra af frih. Gripenstedt oeh hr Björck, hvaremot denna riksgäldstullmäktiges transaktion försvarades af hr Muren. Här stodo alltså finansiella storheter emot hvarandra. Besynnerligt nog hade ingendera ihägkommit att medföra en kurslista å de europeiska statspapperen, hvaraf åtskillig lärdom kunnat hemtas. Åsigten att man bordt underkasta sig smärre lånevilkor, för att bevara den gamla räntesoten (1 x) å obligationerna, till undvikande af de förut utgifna papperens nedtryckande, blef, såsom mig synes, klart och segerrikt vederlagd af hr Murn. Allvarsamma anmärkningar förekommo ock mot riksgäldsfullmäktiges frikos.ighet i utdelandet af särskilta gratifikationer, deribland 3,000 rdr åt sekreteraren, hvilket slutade med bifall till statsutskottets erinran om större sparsamhet. Hr Jul. Lindström begagnade tillfället att erinra, det hrr statsrevisorer sjelfva just icke alltid iakttagit den sparsamhet, som de nu med rätta påyrkade. På aftonen kl. 6 samlades de utsedde valmännen för tryckfribetsvämuden och utsägo hr I. J. Hierta till ordtörande. Af 23 afgima röstsec ar tillföllo 20 de förre kommitterade: Riksantiqvarien Hildebrand, revisionssekreteraren frih. Leyonhufvud, riksarkivarien Nordström, kongl. bibliothekarien Rydqvist samt professorerna Selander och Arrbenius. I dag har i hvardera kammaren ett kort plenum hållits kl. 2, för att bordlägga en mängd inkomna betänkanden. Snart torde härefter plena börja hållas hvar dag, i den mån utskotten hunnit framåt med sina arbeten. Ännu förnimmas inga tvifvel derom, att ju riksdagen skulle sluta vid den utsatta tiden. Inom utskottet för försvarsväsendet har man i det närmaste genomgått de ingifna motionerna i ämnet samt antagit provisoriskt vissa allmänna grunder för landtförsvaret, hvarom förut varit taladt. 1 dag lärer man hafva beslutat tillstyrka frih. Raabs förslag rörande en skrifvelse till K. Maj:t om nedsättande af en vapenkommitte. I dag hafva vi haft en solig och vacker vinterdag. På Carl XIII:s torg, hvarifrån alla lemningar af Industripalatset nu försvunnit, komma skaror af kälkåkande gossar och flickor utför den präktiga kälkbacken, som leder ned ifrån lilla Trädgårdsgatan. Den af hr rektor Dalm till konstitutionsutskottet ingifna motion till en genomgripande reform på religionsfrihetens område lyder sålunda: 1:o att i R. F. 8 4 orden: ,,af den rena evangeliska läran må utgå; 2:o att i R. F. 8 28 orden: ,,de der den rena evangeliska läran bekänna må utgå; 3:0 att i R. F. S 28 perioderna: ,,Konungen fäste — — — — kunna utnämnas, må erhålla följande förändrade lydelse: Konungen fäste vid alla befordringar afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd eller trosbekännelse. Dock må till lärare, hvilkas tjenst det tillhör att undervisa i kristendom, endast de kunna nämnas, som bekänna den rena evangeliska läran; samt 4:0 att i R. O. 8 26 orden: ,som bekänna sig till kristen protestantisk lära må utgå. RI KN ACKN.