2 FK OSV 1.45447 4 Uckings-posten redogör i nedanstående re-st erat: 1) Frågor rörande navigeringen af Orädd. Komniendörkapten Kafle inlemnade, vid upprop, sid n skriftlig förklaring, i hufvudsak af samma inehåll som den förut meddelade rapporten. I för0 laringen nämner hr K. att han ansäg att det färgade skenet varit från en seglare. Så fort hr d , C fick se skenet, hade han sagt: Det är e sfi ness! samt genast anbefallt kursens förän-Ir ar till NO. Vill minnas att skenet Syh. sa. es blott en liten stund. Vidare yttrar hr K., att b K. säkert lagt I m ej lotsen varit ombord, hade hr I i i, och måhända olyckan ej inträffat, men nu 5 rodde han, att råd utaf lotsen, den han bepröfvat te ch funnit skicklig, borde följas. — . HN På fråga. hvarföre ej korvetten gick trån IIavre ti örr än kl. half 8 f. m. svarade hr K., att man j kan komma ur dockorna förr än vid denna tid, när då högt vatten inträffar. ) Fråga: Hvilken seglingsbeskrifning användes? St svar: Ian engelsk. k På fråga om kompasserna upplystes, att normalcompassen var af Lyths i Stockholm nyaste mo-17 lell samt i fullgodt skick, men att de begge styr0 tompasserna voro af äldre svensk modell. -Ord4 öranden i krigsrätten, kommendörkapten C. Klenan, samt ledamoten, kapten Starck, upplyste, att le förut vid besigtning kasserat alla kompasser af tnämnde modell, således äfven dessa. Kommenlörkapten Kafle säger, att vissa streck i styrcompasserna stämde öfverens med normalkompasen, men andra icke. På fråga upplystes vidare, att lotsen antogs i samråd med svenske konsuln i Grimsby. Lotsens icens har först, på grund af hr Kalles reqvisition, vlifvit hitsänd, efter ankomsten hit. Lotsen hade it: sid antagandet företett en mängd berömmande sertifikater, bland hvilka hr K. genomläst en del.it Att kursen på morgonen den 3 December be-h stämdes af hr Kafle. Lotsen var dervid närvaranl. Hr Kafle ansåg oen dagen, att som ström-! men var mot, borde Orädd ha varit efter räknin-i1 sen, helst hela årets erfarenhet visat detta. Ån1 såg att Dungeness fyr borde, under sådana fö 4 hållanden, som voro för handen, synas på 10 å 12 t eng. sjömils afstånd. sy Fråga: -Ansäg chefen besticket så säkert, att I det var med fartygets säkerhet förenligt att gå med full maskin jemte segel? Svar: Ja, och det skedde för att så fort som möjligt få sigte på Dungenessi Fr: ,Angaf ej förändring i ångkorvettens rö-:j relser på förhand, att man befann sig på grundare vatten? Svar: Nej! Fr.: yntes aldrig något sken från Dungeness? Svar ! I! Fr.: Fanns någon lifräddningsbåt, eller några i lifräddningsgördlar ombord? Svar: Nej I) Ä ö i! 8 n, som kunde vara .. Hade chefen någon kännedom om den förändring i afseende å skenet från Dungeness fyr, som lärer egt rum i November månad sistlidet år? Svar: Nej! i Kommendörkapten Kafle säger att han gaf sina i order åt sekonden. I Till kapten Lind af Hageby ställdes härefter några frågor, till följd hvaraf hr L. af II. uppbe att han, sedan han en stund sett på skenet. ansåg detsamma vara ifrån land, i anseende till dess utsträckta beskaffenhet; att hr L. af II. fått order af chefen att sända löjtnant Puke ned i barkassen för att tillse, att ingen obehörig gick ned; att en del personer, deribland underofficerare, kommit fram och begärt inastens kapande, samt att i hr L. af II. derföre ar sis böra hemställa deras: begäran, den nan ej gillage, till chefen, hvilken deruppå svarat, att båtarne först skulle sättas ut. Hr L. af U. tror, att om ej lotsen varit ombord , hade olyckan ej skett. i Iåjtnant Byuckström tillfrågades: Hvad föranledde löjtnanten att fråga lotsen om man skulle loda? Svar: ,Ett samtal som jag någon gång, haft med lotsen, rörande användning af lodning i allmänhet, och jag ville derföre påminna lotssu. ifall denne ej skulle tänka derpå. — räga: ,Beräknades loggade farten med afseende på Strömmen från propellern?: Svar: Nej, ty loggen hade en ovanligt lång förlöpare, så att sjeddan befann sig utom området för verkan af vattenströmmen från propellern, då märket på förlöparen passerade hackbrädet. Loggade farten antecknades såsom den af styr mannen angafs. vid; de tillfällen, då det ej var skäl att antaga, att den var oriktig. I Rörande skenet förklarade löjtnant B. att han först ansåg det vara fyr, men frågade sedan lotsen, som först sade ,,vi måste se hvad det är., men sedermera kort före strandningen sade lot-, sen att han trodde det vara från någon stad Under strandningen sade lotsen att det varit Hastings, men löjtnant B. tror, att det varit Rye. Fråga: ,Syntes det ej utaf sjön, att man var på grundt vatten? — Svar . Ffååga; ,Hvarför kommenderade ej löjtnanten stopp, då löjtnanten ej såg om chefen var uppe? — Svar: ,Jag kommenderade genast samtidigt: med lotsen babord med roret-och hörde ögonblicket derpå ordet stopp, så att jag ej sjelf hann att kommendera detta. uUnderlöjtnant Puke instämmer vis å vis loggningen med löjtnant Beckström. Flaggstyrman Gadelius intygade på gjorda förfrågningar: att vissa af strecken å styrkompasserna icke stämt öfverens, hvarken sinsemellan eller med normalkompassen; att logglinan hade 200 fot förlöpare och var sedan uppstucken med 231, fot för hvar half knop. Senast undersöktes uppstickningen i Havre. Logg-glasen voro af nyaste konstruktion och hade ingen gång befunnits diflerera. Intet afseende var gjordt å bakvattnet från propellern, och hade fartyget alltid varit efter besticket. Hade ej varit närvarande vid dagens loggning, som verkställdes af två befarna styrmän, Andersson och Nilsson, samt af första klassens matros Jansson, hvilken sistnämde tagit styrmansexamen och tjenstgjorde som tredje qvarterets styrman. G. brukade sjelf kontrollera den loggade farten när den tycktes misstänkt men loggningen vid tillfället var ej skäl att miss tänka. Hade ej uträknat eller observerat tidvatt net, och ansåg sig icke dermed böra inverka på chefen, då som man trodde pålitlig lots fanns el Hade förut iakttagit, att den tid lotsen förutsag 1latt man skulle få sigte af fyrskepp och dylik kl alltid slagit in. G. eger ej sådan kännedom i en gelska språket, att han kunnat rådgöra med lot ia en eller läsa den engelska seglingsbeskrifninger aI Rörande lodningen åberopar G. hvad han för iI sagt samt ansåg lodning ej behöflig före kl. 104 hlhelst djupen å ömse sidor om kurslinien enlig iI sjökortet ej variera så, att man deraf kan slut ktill hvar man befinner sig. Hade trott skent m Fara från en seglare. På frågan: ,hvarföre gjord u-lej G. hemställan om lodning, när lotsen synt r. Geiss derom? svarade G., att han ej visste a ne Jotsen så var och ej visste hvarför lotsen ändrat ItI kursen. nSjoötjenstgöringsreglementet stadgar, att ansvar mstyrmån skall låta loda, om än ej lotsen det b hr gär. G. erkänner, att det tillhörde homom a i derom göra hemställan, men han har ej rätt a 1 e. ) Vi anse oss härvid böra nämna det besy er nerliga förhållande, att oaktadt dessa räddning en medel alltid brukas å passagerareångbåtar (I räddningsbojar äro för dem genom författning a d befallda), finnes ingen förordning som anbefallers dana för kronans fartyg. Det enda i den väge a HR I, op; RR