Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 2

DäirkAIJOIILCII UIUC11011 DIR 111I8R, CIIICd.II ÅNCU plundrat till sig beklädnad efter fallne fransmän. Det var regntid. Om vi ovilkorligen yrka på läkarevård, yrka vi ännu allvarligare på ett redligt och omtänksamt kommissariat. Vården måste vara preventif. Sjelfve Napoleon var i det afseendet i högsta grad vårdslös, hvilket till öfrerflöd visade sig icke allenast i ryska kriget utan också i det tyska kriget 1813, der hans armåer hopsmälte med fruktansvärd hastighet. Det hjelpte icke att Marmont och flere ibland hans marskalkar sökte fästa hans uppmärksamhet på detta missförhållande. Hans mansstyrka i Augusti sistnämnde år var fullt . ut lika stor som då han 1812 tågade tilll: Ryssland, men det oaktadt hade han i medlet af Oktober vid Leipzig icke fullt 200,000 man qvar — af 450,000 — på fältet. Han var van vid korta fälttåg. Manskapet fick till stor del fouragera sig sjelft. Der det icke gaf tillräckligt, blef dödligheten förfärande. : En ordnad läkarevård är af stor vigt.li Vi hafva sagt att ett väl ordnadt kommissariat är kanske icke mindre vigtigt just i helsoafseende. Carl Johans tåg till Norge, dervid Kewenter var öfverfältläkare, var en typ af helsovård om soldaten. Men också var fälttåget kort. Det är således en ny påminnelse för ess att vid ordnandet af vårt försvar tilltaga den första styrkan så tillräcklig, att kriget icke behöfver dragas ut på tid. Till läkarevärden antagas sådana beväringsmän, som egnat sig åt medicinska studiet, äfvensom de hvilka tillhöra barberareyrket, hvarjemte de befrias ifrån all annan tjenstgöring, så framt de vilja dvarstå i första uppbådet äfven för den tid, de skulle tillhöra det 2:dra. Öfverfältläkare tillsättes i krigstid, distriktläkare m. m. under fredstid, alla de lägre med blotta tjenstgöringspengar. Lyckligtvis framställer författaren nödvändigheten af att all militärstyrka skall sortera under regeringen. (Man såg för några år sedan att mången ansåg skarpskyttekårerna böra vara oberoende af regeringen. Polen hade denna förmån att lagligen kunna formera armåer (konfederationer) i opposition emot regeringen. Så i många perioder, deribland under Gustaf Adolf och Carl XII bestämda förberedelser till hvad som hände 1773, 1793, 1831 och 1866.) Krigslagar. Främst med asskaffande af I kroppsstraff; dernäst att kårernas medlemmar endast under tjenstgöringstillfälln lyda under krigslagarne, eljest under den allmänna lagen. i Undervisningsverk. Un militärskola i hvarje distrikt, samt en krigshögskola i eller nära hufvudstaden, hvari militärväsendet studeras säsom vetenskap. i Frivilliga skarpskytteföreningar förordas härjemte af förf:n. Här synes det oss likväl såsom kunde dessa då reduceras till; att företaga skjutöfningar, då manövrer och vapenbruket inhemtas inom beräringskåren. Likväl må det, enligt författarens! åsigt, billigtvis tillåtas skarpskytteföreningarnes medlemmar att vara bäriade ifrån rekrytbildning inom armåen och att kunna ständigt hafva detta skydd af sin inskrif. ning i föreningen. Vi tillägga att de i; all händelse böra tillhöra en bestämd bataljon af den allmänna beväpningen, och med densamma draga i fält, så framt icke i hela skarpskyttekåren vid tillfälle af krig går in i armen och upphör att betraktas såsom frivillig. I Den stående armdken anser författaren; obehöflig, ja obehörig. De undantag som lösligen omnämnas äro egentligen för , en: öfvergångsperiod. Dervid nämner förf:n särskildt hufvudstaden och dess behof af! större bevakning. Vi tro att, åtminstone till en början, hela den indelta armeen måste bibehållas, d. v. s. minst så länge som under det att ett första uppbåd hunnit öfvergå till att blifva ett andra. Derefter kan en reduktion visserligen ske. Men under tiden kunde en förminskning göras genom rotars och rusthålls ställande på vakans, och vakans-afgiftens användande till anskaffande af materiel. Dessa vakans-afgifter kunde årligen lemna en ganska betydande summa. Det var också en gång föreslaget af grefve Carl Henrik Anckarsvärd, till stor förargelse likasom han dermed velat gifva rikets försvar alldeles till spillo. Om vi (sedan 1820-talet) vidtagit den utvägen, skulle vi kunnat använda 40 millioner på materielen, beräknadt efter 8 å 10,600 rotars och rusthålls ställande på vakans. Detaljerna af armorganisationen förbigå vi till en del. En anmärkning må här göras att bataljonsläkare (examinerade) endast erhålla kaptens rang. Det kan skadligt inverka på läkarens inflytande. Man vet rätt väl huru öfvermodet hos militären betraktar och bemöter de civila vid armöen, och likväl är bataljonsläkaren vida vigtigare på sin post än kaptenen, frälsar eller låter förfaras en mängd menniskolif, hvilka mången gång kunde räddas, om hans råd egde stödet af en högre rang. Författaren antager att regimentena blifva 31 med en sammanräknad styrka af 68,271 man på 114 liniebataljoner, jemte 10 jägarebataljoner, hvilka sednare utgöra sjelfständiga kårer. Inberäknad dessa sednares styrka skulle styrkan vara FÅ ANA mma AA 2