Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 1

emottaga dem i morgon; i dag var hor alltför upprörd och behöfde hvila. Den följande morgonen svärmade det : hennes bostad likasom i en bikupa. Frår alla håll kommo besökande, till och mec fremmande personer, hvilka hitintills uton teatern ej hade bekymrat sig om den fremmande konstnärinnan. Men att en dylil olycka skulle drabba just henne fremlingen, under en så äkta peruansk fest, gjorde ett djupt intryck på alla, och de ådaga lade det icke endast med ord. Man visste snart allmänt att tjufvarne företrädesvis hade bemäktigat sig de smycken, som den firade erhållit i Lima, och från alla håll ingingo presenter i dag til henne för att ersätta henne det förlorade Ja, icke blott männen, utan äfven damerna bidrogo dertill af sina egna smycken, och Lydia erhöll denna dag mången doftande och på rosenrödt papper ganska oorthografiskt skrifgen hiljett, hvaruti den skön: brefskrifverskan sade huru mycket de smärtade henne, att denna förbrytelse blif vit begången i Lima, och att hon hoppa des att genom bifogade småsak, — et dyrbart armband eller ett par örhänger med briljanter — kunna ersätta ätminstone en liten, liten del af hennes förlust Desterreg var alldeles utom sig ocl svor, att han ej skulle hvila utan sätt: hela Perus polis i rörelse, tilldess ha hade upptäckt bofvarne och öfverlemna dem åt deras straff. Han beklagade der — — vid att presidenten iv; 22 tid sedan had upphäft dödsstraffet, ty detta rån var et brott, som endast kunde försonas mee lifvet; ja, till och med detta straff vori för lindrigt. Foröfrigt var han förvissad att ett så