Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 1

Sonnor AÄguila. Af Gerstäcker. ) (Fri örver:ättning af Sigfrid Nyberg.) Lydia gaf sig ingen ro förrän han tillät henne att förbinda det sår, som han hade erhållit nere i trädgården. Lyckligtvis var det ej något annat än en skåra tvärs öfver handen, och under de tårar, som dervid hade framträngt i Lydias ögon, utbrast den underliga fickan skämtsamt; — Det är besynnerligt att nästan alla de menniskor, som verkligen mena väl med mig, blifvit skadade vid detta anfall, medan ej en enda riddare af mina talrika beundrare skyndat fram, hvarför de äfven blifvit oskadade. När de fått reda på olyckan, skola de nog visa sig och pligtskyldigast uttrycka sin förtvifsan öfyer att det ej förnnnats dem att dö för mig. I dag kunde man föröfrigt ej göra någonting mera, och man måste öfverlemna åt polisen att söka uppspåra någon af våldsverkarne. I Lydias rum stängdes fönstren, ty det föll af sig Sielft att ingendera af damerna kände den minsta lust att foresätta leken. Sennor Desterres, sennor Benares, till och med monsieur Montfort och Rafael återkommo efter hvarandra framför huset, i afsigt att förnya striden med de unga damerna, men hela gatan tycktes vara för) Se H.-T. N:o 56.