Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1867, sida 2

Rummet var verkligen uppfyldt af möbler, ty de båda flickorna hade låtit utrymma gatrummet och fört alla sakerna i det inre rummet tör att skydda dem raot väta, och här voro de placerade om hvarandra, så att de endast lemnade fri passage, — ty i morgon skulle man ju åter ordna allt. — Men fremliger afvaktade ej något svar på sin fråga, ty ännu medan han talade, hade han skyndat fram till en byrå för att undersöka densamma. Den öfversta lådan innehöll endast linne, men knappt hade han utdragit den mellersta förrän han varseblef en hel mängd små, smakfullt arbetade saffianetuier, hvarvid han utropade jublande: — Funnet! Men, min skatt, du har ju plundrat en hel juvelerarebutik! Nå, vi ha nu inte tid att undersöka rariteterna, det kunna vi sedermera göra hemma hos oss. Gif hit din äggkorg, kamrat. — Här, sennor, svarade den ene af karlarne och räckte honom den begärda korgen. — Bravo! — Men den kan inte rymma alltsammans; tag hit en till, och fyll derefter edra fickor, så attni ha fria händer; mulattskan ligger nog stilla. Inom ett ögonblick var lådan tömd; en nedre låda var ännu rikare försedd än den öfre, ty der påträffades en liten påse med dubloner och en större innehållande halfva dollarsstycken. — Bravissima! mumlade röfvaren för sig sjelf, i det han hastigt undangömde påsen med guldmynten och framvisade den större. — Se här, öppna fickorna; och nu bort; — vi kunna vara belåtna. Karlen, som höll Lydia, sprang ifrigt