Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1867, sida 2

Jvtt i ett hörn samt under fö-pannelser söfver de ,,ohängda spetsbofvar ne torkade blodet från sin panna, känd3 ingendera af dem mera än början af tilldragelsen. Enligt Lydias berättelse vis ade det sig vara ett simpelt, vanligt rån, hvilket hade begagnat karnevalsfriheten för s tt intränga i huset, der man förmodade att penningar och dyrbarheter funnos, men h kväl hade bandets anförare egentligen icke : förefallit henne som en vanlig tjuf. Pon hade sett hans hvita, med ringar Leprvyå da hand, ehuru hon ej kunnat urskilja I is anletsdrag, och hela hans sätt tycktes ÅQ Passa till hans kamrater. Förölrigt h ade man frånröfvat henne allt värdefullt, som hon egde, — icke blott hvad. hon här . örtjent genom sin konst, utan äfyen det sc m hon medfört från Europa, — med undar uag af ett med briljanter besatt; armband, h vilket tjufvarne ej hade märkt i brådskan, och som händelsevis var det dyrbaraste af alla hennes nipper. Ä Men den unga srans-: skan lät ej l.öra någon klagan öfver förlz sten al sin egemdom; hon Sysselsatte sig blott med Ade le, höll henne i armarne, kys ste henne, tryck te henne till sig och bekla gade att hon erasam var skulden till e len förskräckels e, som drabbat den unga flickan samt her 1nes föräldrar, och hon kunde knappt tri jstas derför. Äfven mula, ttskan egnade hon sina omsorger, tvättade sjelf det sår hon erhållit för hennes sku ll, lade kalla omeslag derpå samt visade sig så älskvär d och så ifrig att leda de ötrigas tank ar från den förlust hon isdit, att Bertra id blef fullkomligt förtjust i den sköna flickan. (Fors.