Sennor Aguila. Af Gerstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) I samma ögonblick hade en af de efterföljande kastat mulattskan till golfvet medelst ett knytnäfslag, medan en annan störtade emot Adele för att försäkra sig om henne. Oaktadt hotelsen uppgåfvo de båda flickorna nu ett genomträngande nödrop; men skarans anförare hade redan vexlat ett par ord med en af sina kamrater, och Lydia samt Adele blefvo i nästa ögonblick fattade af ett par jernhårda armar, hvarefter de nedtrycktes till golfvet, en tung hand sammanpressade deras läppar, och en knif blixtrade framför deras ögon. Adele gaf banditerna minst att göra, ty förskräckelsen hade beröfvat henne medvetandet; men Lydia, som ej lät skrämma sig af hotelserna, brottades at alla krafter med karlen, som gripit tag i henne, — ehuru förgäfves. Han höll henne fast likasom i ett skrufstäd, och anföraren, som med en enda blick hade öfvertygat sig att hans offer voro i säkra händer, utropade: — Rätt så, companeros, håll fast den lilla satungen, så skall jag snart hafta slutat vår affär. Nå säg mig nu, min skatt, hvar du har gömt dina dyrbarheter? Här ser ju briljant ut och sjelfva fan kan inte bilta här.