Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1867, sida 3

Johannes Gustafsson skulle dessa inkallas och var den förre nu tillstädes, men Gustafsson anmäldes ha rest bort, hvadan han icke träffats med kallelsen. Skomakaren Mathias Pettersson, som uppgifvits vara egare till den andra hälften af huset, var derför äfven kallad och hade infunnit sig. Johannes Nilsson, som är boende i samma hus som Gustafsson å Hagaheden, meddelade, att de inköpt Jonssons andel i förstnämnde hus den 22 November förlidet år för 4,500 rdr och att assuransen derå var 5,000 rdr. Han sade sig icke ha någonting att upplysa om mordbrandsförsöket. Både han och Gustafsson hade dagen förut och under natten icke varit utom sin bostad. Mathias Pettersson hade äfven sålt sin del i huset, hvilket skedde dagen förrän mordbrandsförsöket gjordes. Det var en Petterssons svåger, landtsoldaten Emanuel Snygg, som är boende d gården Lökeberg i Hollta socken i Inlands Nordre härad, hvilken tillhandlat sig denna andel, som är försäkrad i Skandia till 4,500 rdr, för 4,000 rdr. Köpet var förut aftaladt, men kontraktet undertecknades först nämnde dag, då Snygg var här personligen tillstädes. Angående mordbrandstillställningen meddelade Pettersson, att han kl. 8 på qvällen gått till sängs i sitt rum på nedra botten, der 7 eller 8 andra personer äfven lågo, och var han icke ute under natten. På morgonen fick han höra omtalas hvad som passerat, då han såg rök och eldgnistor änuppstiga från brasan, som anlagts innanför sten oten. För Snyggs hörande uppsköts målet till den 11 dennes. i — I förrgår på morgonen anmäldes i polisvakten! af siskhandlaren Johannes Jonsson rån Vårgårda. ; att medan han föregående natten legat och sofvit: i sitt logis i Hammarströmska huset vid Fillgatan, hade han ur fiekan å sin rock, som han haft på: sig, blifvit frånstulen omkring 50 rdr, deraf fora sedlar å 5 rdr och de öfriga å 1 rdr hvardera. Härför misstänkte han tvenne kamrater, som legat bredvid honom. Då tvenne polistjenstemän derefter infunno sig på stället upplystes, att en fotografeler vid namn Anders Viktor Björckman äfven logerat under natten i samma rum, På frå a till denne hvad han kände om saken, förklarade Björekman att hela hans kassa endast bestod af 2 rdr, dervid han upptog några sedlar, men som j dessa befunnos vara en femma och 2:ne sedlar å 1 rdr, således 7 rdr, och ban ic hade bättre reda på sina penningar, uppstodo härigenom misstankar mot honom. Tillfsölje häraf blef Björckman tagen i förhör, då han erkände sig ha begått stölden. Utom de nämnda 7 riksdalerna igenfunnos efter hans anvisning återstoden, eller 39 rdr, som han gömt i en på gårdem belägen vedbod. Vid förhör samma dag med Björckman inför poliskammaren vidhöll han sitt erkännande om tillgreppet, derom han uppgaf, att sedan han bemärkt det Jonsson innehade penningar, beslöt han att fränstjäla honom dessa, hvilket han verkställde klockan mellan 23 på morgonen, då alla i rummet lågo och sofvo. Björckman var från Askersund, men hade vistats här i staden sedan är 1864. Jonsson fick återtaga sina 46 rdr, hvarefter målet remitterades till rådhusrätten och Björekman insattes i cellfängelset. — För laga beifran hade slottspastor A. W. Ekman anmält, att förre styrmannen C. Andersson, som äfven kallar sig kapten, och hvilken sedan den 1 sistl. Oktober hyrde rum i pastor Ekmans hus N:o 16 Litt. B. i Vestra Haga vid Landsvägsgatan, hvarför han dock underlåtit att betala hyran, i Januari månad till pastor Ekman utfärdat en revers å sin skuld, dervid han bifogat som hypothek en skuldsedel å 375 rdr, utgifven af en kapten O. A. Andersson i Tofta, för en af C. Andersson inköpt kronometer; men att då pastor Ekman nyligen förfrågat sig hos O. Andersson härom, denne i skrifvelse af den 23 Februari förklarat, att han icke kände C. Andersson och icke köpt någon kronometer af honom eller utfärdat nämnda förbindelse,-hvadan denna måste vara, falsk. Anhållande derjemte kapten O. Andersson, att den bypothiserade reversen måtte tagas i förvar, tills han kunde hitkomma, så att han kunde få upplyst om hvad det är för en ,,gosse, som i utfärdat en dylik handling i hans namn. ! Med anleduing häraf var C. Andersson i gå uppkallad i poliskammaren. Sedan skuldsedlarne och O. Anderssons bref blifvit uppläste och företedde, förklarade svaranden att den som hypothek bifogade skuldsedeln å 375 rdr vore utgifven ar kapten O. A. Andersson å Tofta för en, såsom reversen utvisar, af svaranden inköpt kronometer, men om den Andersson pastor Ekman menade och från hvilken bref ingått, vore samme person, kände svaranden icke. enär många persouer fnnas med detta namn, hvadan svaranden ansåg att ett misstag måste i detta hänseende egt rum: Med den Andersson, som utgifvit skuldsedeln, var svaranden nära bekant och hade denne läst navigation för honom. Samme Andersson var bär staden i Måndags, men reste hem på aftonen. Reversen var bevittnad af tvenne personer vid namn Drougge och Lundström, af hvilka den ene var målare och trodde svaranden att äfven den andre idkade samma yrke. Svarandan erbjöd sig! att föranstalta om att kapten 0. Andersson skulle infinna sig här i nästa vecka, då svaranden äfven ville kalla de nämnda vittnena, hvarigenom han blefve i tillfälle att styrka riktigheten af sina uppgifter. ! Med bifall till svarandens begäran utsattes måJet att åter förekomma den 12 dennes. — En spottlysten stadssoldat. Ex dylik krigsman vid namn Elias Jonsson har varit under åtal, hvarvid det visat sig att han icke är någon upprätthållare af god ordning. Ilan var angifven att nyligen en dag å Kungstorget ha groft förolämpat slagteriidkaren August Andersson, i det han spottat honom i ansig och derjemte trakterat honom med örfilar. Härötver hörd har Jonsson förnekat tillmälet och haft en lång historia att förtälja om tilldragelsen, hvarmed han velat visa att det varit Andersson, som gifvit anledning till uppträdet, enär denne skulle ha skuffat Jonsson, som då spottat åt Andersson, men icke i afsigt att träffa honom, hvilket han icke heller trodde ha skett. Trenne på ed hörda vittnen hade dock helt annat att berätta, ty dessa intygade att Jonsson spottat Andersson i ansigtet och derpå trakterat ett fläskstycke, som han köpt af Anderssons hustru, på lika sätt, hvarefter han upptagit fläskstycket ur en medhafd kasse och med detta örfilat slagtaren, så att denne fått smaka tillräckligt på sitt fläsk. I För uppsåtligt våld å gata dömdes den spottlystne stadssoldaten att plikta 25 rår och för smädelig gerning 10 rdr. (Från Kongelf.) i En ny Judith. Den 24 Febr. inmanades musikanten Halvordssens hustru i häkte, för det hon! alltför grundligt kringklappat sin kära man. Det har länge hört till ordningen för dagen — och