(Insändt) Till Red:n af Göteborgs Ilandelstidning! Då vi af öfverbefälhafvaren för stadens brandkår, genom den i gårdagens H.-T. införda förklaring, erhållit, enligt vårt förmenande, fullt tillfredställande upplysningar, rörande de af honom vid sednaste eldsvådan vidtagna åtgärder till eldens hämmande, så vore det at intresse att få, utaf Majornas och frivilliga kårens chefer, en sanningsenlig berättelse öfver nämde kårers sprutors positioner, verksamhet, m. m., vid samma tillfälle. Specielt vore det af intresse att erfara, hvar nämda kårers sprutor voro placerade, och hvilket motstånd mot elden desamma gjorde, just i det kritiska ögovblicket, då elden var på väg att kasta sig öfver på andra sidan af Skolgatan. — Af hr Hallgrens förklaring framgår, att icke allenast stadens stora spruta n:o 7 var urståndsatt att i detta ögonblick göra tjenst, tillfölje deraf, att den brunn hvarur vattnet till denna spruta uppsögs, var uttömd, men ock, att ångsprutan, tilllölje deraf, att dess slang vid samma tillfälle brast, ej på ca kort stund kunde uppfordra vatten till de öfriga på Skolgatan opererande stadens sprutor -— en tid, visserligen, som sagdt, ej lång, men, efter hvad vi tro, fullt tillräcklig, för att elden skulle hinna att gå öfver nämda gata, försåvida icke Majornas och frivilliga kårens sprutor voro i tillfälle att hålla elden stationär, under den korta tid stadens sprutor, tillfölje af ofvansagda olycksfall, voro hindrade att taga verksam del i släckningen. Elden gick ock, som bekant, nu öfver Skolgatan, och antände hörnhuset vid Bergsgatan, men hejdades bär i sin framfart, sedan felet å ångsprutans slang afhjelpts, och stadens sprator sålunda blifvit i tillfälle, att med kraft ånyo ingripa i släckningsarbetet. Göteborg den 5 Mars 1867. Vänner af sanning och rättvisa. U: