Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1867, sida 2

måste passa upp, och utefter den franske konditorns hus sträckte sig en läng balkong, från hvilken konditorn ej tillät någon ,lek, för att ej derigenom skrämma bort gästerna. Fransmannens lokal var i dag serdeles starkt besatt, ty den, som denna dag innehade en torr plats, bihöll den så länge han kunde. Mon Bertrand stannade icke der länge utan lät blott servera sig ett glas anisette, gick derefter genom bakporten ut på gården, öfver denna till trädgården, fann Deringeourts trädgårdsport öppen, såsom oftast var fallet, och be trädde straxt derefter sin väns egor. Men han märkte snart att det ej tillgick så lugnt i hans hus som hos konditorn, ty rop af fruntimmersröster och skratt hördes derifrån. — Det är ett vildt folk, mumlade Bertrand mellan tänderna, — qvinfolken äro rent af besatta i dag. Gud ske lof att spektaklet upphör i qväll! Jag förstår knappt huru de kunna stå ut dermed i tre dagar. Under dessa tankar hade han uppnått bakporten till Deringcourts hus och undrade redan öfver att den mot vanan stod öppen, ty vanligtvis var den stängd och man måste ringa på en liten klocka för att erhålla tillträde. Men just som han öppnade dörren, framstörtade ett par maskerade personer. Bertrand visste ganska väl att dylika streck ofta utfördes under karnevalen, men denna brådskande flykt föreföll honom dock rmisstinkt. Afven ropen i huset kominv HUHUI all CUUNLU; 1110ö0I1I 111 IIdLI kunde satta något beslut, träffades hans ansigte af ett halft dussin ägg, hvilka må