Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1867, sida 2

skrämd, — det är kanske alldeles obekanta personer. — De skulle aldrig hafva vågat det, sade den mycket modigare Lydia, — men var lugn, hit upp komma de ej. Ett rop från Adele svarade henne, ty i detta ågonblick visade sig den förklädde Garibaldis gestalt på fönsterkarmen. Nästan ofrivilligt ville de båda unga flickorna åter gripa till sina enda vapen, vattenskålarne, för att mota de intringande, men det var för sent. Med ett språng stod fremlingen midt i rummet och kastade de medförda äggen emot dem så länge han befann sig i närheten af fönstren, men då de drogo sig undan för kasten mot det inre rummet, följde han efter dem, och här antog ,leken snart en annan karakter. Lydia såg huru tre andra mörka gestalter följde efter den första in i rummet, och nu ville hon sjelf, intagen af en obestämd fruktan gent emot de maskerade fremlingarne, fly ut genom dörren för att skaffa hjelp, då den förste fattade hennes arm och ropade till henne med en genom masken dämpad röst: — Ett rop och ni är död! (Foris.)