Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1867, sida 2

4— Göteborg den 6 Mars. Staden och Länet. Nya teatern. Skådespelet ,Jernbäraven af Aug, Blanche uppfördes i går afon inför en talrik publik, hvilken lifligt senterade den djupa moral, som ligger till srund för detta stycke. Det utgör en ljupt gripande varning dels mot det tanklösa littsinne, som i en rik förförares gestalt sköflar en fattig, men redlig familjs lycka, dels mot den förorättade familjefaderns lätt förklarliga åtrå att sjelf vilja ingripa i den hämnande rättvisans kall. Titelrollen återgafs af herr Österberg, som genom sitt modererade spel lät den väldige, men slutligen af sorg och ånger nedböjde faderns karakter framstå med behörig kraft. IIerr IIlallberj rönte äfven bifall för sitt burleska återgifvande af den vandrande gesällens bekanta visa. Efter styckets slut inropades herr Österberg. Derester gass för första gången en munter, fransysk komedi kallad , Stackars Mammor-, hvilken, efter det förra, allvarliga stycket, gjorde ungefär samma intryck som när den sjunkande Julisolen skingrar de dunkla åskmoln, hvilka under dagen rufvat öfver nejden. En beskedlig nolla till äkta man, tvenne ,mammor, hvilka båda söka få samma unge man till måg, se der de hufvudfigurer som i detta genomfransyska stycke vicka åskådarens munterhet genom de förvexlingar de föranleda. Fru Elssors såsom fru Bergeret, och herr IHallbery såsom den beskedlige äkta mannen förtjena isynnerhet erkännande, och det lilla stycket rönte afgjord framgång. Som vanligt egnades stormande appläder åt mr Jackson Ilaines, som afslutade representationen. — Solmikroskopet har under de dagar, som detsamma här varit tillgängligt, beskådats af en ganska talrik publik, som med lifligt intresse följt de lärorika förevisningarne. Dessa ega fortfarande rum på förut annonserade tider, dock endast när solen skiner. — Göteborgs Enskilda Bank har i dag haft ordinarie bolagsstämma, hvarvid revisionsberättelsen för det sistförflutna året föredragits och decharge för förvaltningen beviljats. Utdelningen för samma år bestämdes till 225 rdr pr lottbref, motsvarande 15 Z å den kontanta inbetalningen. — Den brinnande frågan. Rörande sista branden i Ilaga hafva 2:ne insända uppsatser kommit redaktionen tillhanda. För den ena har plats lemnats i dagens tidning. Den andra, undertecknad ,, Civis, anse vi ej vara kimpad för offentligheten. Hvad insändaren s i uppse atsens första del kan visserligen var sannt, men, då den samskyldige i sådana fall nästan alltid är oåtkomlig, tjenar det till ingenting att röra i den saken. I senare delen af artikeln ogillar indaren vår anmärkning rörande otillbörligheten att vid eddsvådor uppträda som opåkallad rådgifvare iåt öfverbefälhafvaren för brandväsendet. Insändaren kunde möjligen hafva rätt, om någon auktoritet vid sådana tillfällen funsnes, som pröfvade de gifna råden och afgjorde om de borde följas eller icke. Sjelf kan icke öfverbefälhafvaren vara denna auktoritet, ty, utom det att han då på visst sätt vore domare i egen sak, har han under sådana kritiska momanger allt för väl behof af sin tid, för att inlåta sig i räsonnemanger och diskussioner med alla, som kunna vilja göra sig vigtiga med sina råd och förslagsmeningar. De förutsättningar, ins. tänker sig, äro så anormala, för att icke säga orimliga, att man på dem icke kan grunda någon allmän regel, utan att i hög grad såra och förnär—