siötedarg d och vissa andra kelgdagars har, sedan lagutskottet afstyrkt densar ima, blifvit efter en lång och li afslagen i första kammaren med 40 röste mot 25 och i andra med 82 röster mot 77. Redan då denna motion inlemnades, voro väl de fleste af dem, som gilla dess innehåll och syfte, öfvertygade, att densamma skulle för denna gång falla, ty den framkom helt oförberedd, utan att förut hafva varit diskuterad och bearbetad i pressen eller broschyrlitteraturen. Men hvad deremot var i viss mån oväntadt, särskildt efter det häftiga rop, som, då motionen remitterades till lagutskottet, höjdes emot den och som af vissa organer utmålades såsom ett troget uttryck af folkets opinion i saken, har varit såväl det kraftiga och talangfulla försvar, som förslaget rönt af framstående ledamöter i första kammaren, som äfven den starka minoritet -— 77 röster mot 82 — hvilken vid voteringen i andra kammaren uppenbarade sig till dess förmån. Af dis sionen i frågan visar sig äfven, att å lige af dem, som nu nekade motionen sitt bifall, gjorde det blott och bart på den ofrannämnda grunden, att saken ännu icke varit tillräckligt bearbetad i det offentliga. Man kan således hysa godt hopp om, att frågan snart skall ånyo upptagas och en motion i samma riktning som den nu afslagna då vinna kamrarnes bifall.