Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1867, sida 2

DTE (4 UED 1 14011 12—4 endast att esterkomma denna inbjudning; men i flera korrespondenser till franska idningar är denna resa redan ställd i förbindelse med en uppmaning från Grekland om öfvertagande af ett befäl i deras armö. GREKLAND. Konung Georg begaf sig i medio af förra månaden till Joniska öarne, för att sjelf. undersöka de olyckor, som jordbäfningen hade förorsakat, och för att afhjelpa den första nöden. Konungen lemnade Pireus med korvetten Hellas och imnade blifva borta några veckor. De officiella underrättelserna från Cephalonia, Santa Maura och Ithaka äro mycket sorgliga. Ensamt på den förstnämnda ön, der jordbäfningarne varade ännu den 16, hafva 300 perso er omkommit. Den första jordskakuingen, som var utomordentligt häftig, egde rum på Cephalonia Måndagen den 4 kl. 6 på morgonen, och kl. 11 förekom en ny lika våldsam stöt. I Argostoli och Lixurio hafva de flesta offentliga och privata byggnaderna nedstörtat eller blifvit så svårt skadade, att ingen utan lifsfara kan uppehålla sig i dem. Santa Maura är nästan lika svårt hemsökt. I Athen förspordes, natten mellan den 4 och 5, tre jordstötar, men alla mycket svaga. Från Athen har förut berättats, att det hade lyckats den bekante blokadbrytaren Panhellenion att lyckligt undkomma från Cerigo genom användande af ett krigsputs. Uheten på detta ångfartyg hade nemligen under flera dagar underhållit en stark nalmeld, för att förmå den turkiske fregattchesen att tro, det Panhellenion beständigt hade ångan uppe, för att kunna. itlöpa nästa ögonblick. På detta sätt föredde han sin motståndare att uppbränna rela det kolförråd, son befanns på den urkiske fregatten. Sedan detta skett, utöpte Panhellenion plötsligt med full kraft, och anlände — som förut är meddeladt — lyckligen till Kandia. . AMERIKA. Underrättelsen derom, att det s. k. jutiti?utskottet, i Förenta Staternas köngress, förklarat sig emot presidentens förättande i anklagelsetillstånd, har så till vida varit öfverraskande, som den står i rak motsats till de ständiga försäkringarne Förenta Staternas tidningar derom, att kongressen omöjligen kunde blifva stående. på halfva vägen, utan måste söka skaffa presidenten ur vägen, såvida kongressen icke skulle bliwa ett vanmäktigt redskap. Jolmsons hand. Emellertid hafva ätskilliga korrespondenter till , Times från. Washington, Newyork och Philadelphia hvilka likväl alla antingen stå på det: lemokratiska partiets sida eller åtminstone sympatisera med detsamma) redan under en längre tid fästat uppmärksamheten på den tilltagande oron och nedtryckta tämningen inom handelsståndet och hos alla någorlunda moderata medborgare i PFörsata Staterna, af hvilka mängden icke kunde se någon utväg ur de nuvarande förvecklingarne utan ett nytt inbördes krig. Alltsom man kommit närmare kongressens slut, har det temligen tydligt visat sig, att tillochmed representanternas hus varit förlägenhet för sin anklagelse mot presilenten. Så skress t. ex. redan d. 8 Febr. till Times: , Cheferna för det radikala partiet synas först nu börja att få ett besrepp om svårigheterna af det verk, som de företagit sig. Det har varit mycket ätt att kritisera och fördöma presidentens rekonstruktionspolitik samt att behamdla honom som en förrädare, men det blir icke så lätt att framlägga en sjelfständig positiv plan härtill, som kan tillfredsställa landet. Åtskilliga planer hafva varit diskuterade, men alla hafva förkastats efter en kort pröfning. De första planerna voro moderata i jemförelse med de sist framlagda, ty hvarje ny bill har innehållit strängare dch mera terroristiska bestämmelser ån den föregående. Tlera af det radikala partiets medlemmar skulle knappast låta sig nöja dermed, om befolkningen i sydstaterna blesve underkastad samma behandling som de olyckliga indianerna i de vestra territorierna; de skulle helst vilja förjaga denna befolkning ur landet. Andra äro deremot ängsliga för det beskydd, som skulle komma negrerna till del, om de finge rösträtt. För några äro le föreslagna rekonstruktionsplanerna alltör stränga; för andra deremot icke stränza nog. Thaddiäus Sterens kunde derföre ned rätta nyligen säga till en af sina vänrer, att han var fullkomligt utmattad, och ut han icke såg någon möjlighet för, att ans parti skulle kunna blifva enigt om vågonting. Vi kunna hålla sydstaterna rån kapitolium, — så yttrade han — men ag fruktar för, att detta är allt hvad vi unna uppnä. En af de ofvannämnde orrespondenserna till ,,Times lemnar en erättelse om diskussionen i representanernas hus, d. 8 Febr., om den s. k. krigeagen, genom hvilken sydstaterna skulle tällas under militärstyrelse. Denna diskusion var mycket hetsig, äfven på grund eraf, att de radikala i denna fråga voro nycket splittrade. Raymond och Grisbold talade emot den föreslagna lagen, ch general Banks uppmanade Stevens att cke alltför mycket påskynda saken, enär nan möjligtvis omsider kunde hitta på en lan, som kunde vinna presidentens samycke och åter upprätta en enig samveran mellan den exekutiva makten och reresentationen. Vid en förutgående omöstning öfver frågans behandling gingol tt stort antal radikala öfver på den demoratiska sidan. Korrespondenten tillägger: Detta är nästan att betrakta såsom ett ee BST Ef