Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 2

ty vi träffa fienden oförberedd och behöfva endast taga staden samt dess skatter i besittning. Men nu måste jag bege mig hem; jag önskade att jag väl hade passerat gatorna, ty folkets öfvermod i dag känner inga gränser. — Och sammansvärjningen? — Blomstrar förträffligt, log öfversten, — just nu hålles en sammankomst af unga officerare, idel män, som på en timma vilja stiga från underlöjtnant till major Min muntre systerson presiderar, och jag sjelf ämnar resa ut till Chorillos för att göra hans excellens min uppvaktning. Var icke orolig, general, tillade han leende då han såg den snabba, misstrogna blick som Franco kastade på honom; — om jag nu spelar ett dubbelt spel, så är det icke emot er, på hvars sida hela min framtid ligger, utan emot Castilla, som aldrig har kunnat tåla mig och låter mig erfara det, så snart tillfälle erbjudes dertill. Kanske redan i öfvermorgon är hans färg icke längre trumf, och vi skola då se om jag icke kan qvitta med honom. — Jag ville gerna träffa er en gång till innan dess. — General, sade öfversten och skakade på hufvudet, — ju mindre vi nu sammanträffa desto bättre, ty jag känner en verklig ångest då jag beträder detta hotell. I dag observeras det lyckligtvis ej, om man söker dölja sig, och jag har insvept mig i min regnkappa. Men i öfvermorgon förmiddag klockan tio är jag hos er, öppet och ogeneradt, och jag ber er att ni tilldess packar edra koffertar, så att vi ej uppehållas en minut längre än som är oundgängligt nödvändigt. — Var öfvertygad, bäste öfverste, sade