Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 2

vit sig till det illa beryktade negerqvarteret. Mestozui hade naturligtvis ej kunnat sölja dem in i huset, men inväntat dem på andra sidan om gatan, och efter en timma hade de kommit ut förklädda samt farit in i staden. Hir tycktes den arme syndaren hafva öfvervunnit de största svårigheter för att obemärkt kunna följa efter dem, ty så snart han smög sig tätt utefter en husrad, eller ville vänta bakom ett hörn, hade han från de närmaste fönstren blifvit så obarmhertigt öfversköljd och såsom igenkänd mulatt oftast trakterad med allt annat än välluktande vatten, att han slutligen ej längre förmådde uthärda denna behandling. Han hade hållit ut ända till Calle de Valladolid, der vagnen stannade framför ett af husen och bombarderade fönstren med ett förråd afinköpta ägg. Från sjelfva huset hade innevånarne, ett par unga damer, äfven försvarat sig tappert, men då slutligen denne Pertena och Corona samt ett par andra masker hemtade en stege och gingo in genom fönstren, medan han sjelf emellertid stod gömd under en liten balkong, der han trodde sig i all trygghet kunna observera allt, hade plötsligt en lucka öppnats i balkongen, och han ötvergöts med en sådan störtflod af grönt vatten, att både syn och hörsel förgingo honom, och han nödgades flykta ut i solskenet för att låta torka sig något. (FTorss.)