landstingen och fullständiga Stalsskolelli-t. spektörernas redogörelser. Fördelarna af detta systeni tyckas också verkligen ligga i öppen dag. Länsinspektören, som af in-j tresse för den goda saken för ringa ellers ingen pekunier ersättning åtager sig landstingets förtroendeuppdrag. skall kunnafÄ inom sitt distrikt personligen göra sig underrättad om skolornas hvardagslif, och ls landstinget skall lyssna uppmirksamt till sitt ombuds redogörelse och villigt åtagal) sig uppoffringar, hvilkas behöflighet och gagn det ej har något skäl att betviflasa Sjelfbeskattningen för fyllande af behof,; som klart inses, underkastar man sig il! allmänhet vida hellre än erläggandet afsj utskylder till staten, och hvad särskilt) detta förhållande beträffar, så är det mer l än sannolikt, att man ej i våra dagar skall k förgäfves vädja till en jänsrepresentationsst intresse för folkbildningen, när anspråken sy ej öfverstiga billighetens gränser. k Hvad seminarierna angår, så anser förf., 6 att ett dylikt bör finnas i hvarje län, och att det skall öfvervakas af ,länets ständiga skolrade, i strid mot hr Siljeström, ) som anser dem böra tillhöra ,,hela riket . . Äfven läroämnena anser han böra bestämmas af denna af landstinget tillsatta koit n d k mitt, dock så att det af lagen uppställda, af alla fordrade minsta kunskapsmåttet blir tillgodosedt. Då skolrädet äfven skulle bereda lättad tillgång på skolmateriel, enligt hans förslag, blefve genom dess an-i tagande verkligen sjelfstyrelsens principsm tillämpad på undervisningsväsendet. ö Natur, lynne och sed. Betraktelser rt af L. L. Bulwer. Öfversättn. af C. J. Bachman. Stockholm. Alb. Bonniers förlag.! 1866. I de romaner, som inom de sista hundrade åren utgifvits inom det stora fäderneslandets gränser, återfinner man vanligen den tendens för djupsinnigt grubbel, för oklar om ock sinnrik spekulation, som äfven på andra områden ansetts utmärka den tyska intelligensens verksamhet, under det att de franska romanförsattarne företrädesvis karakteriseras genom en rik och skiftande fantasi, som endast alltför ofta gjort sig skyldig till bizarra extravaganser och klandervärda utsväfningar. Hvad återigen beträffar de brittiska utöfvarne af denna diktart, så hal, dessa isynnerhet gjort sig kända genom ett skarpt iakttagande och ett lefsande och plastiskt återgifvande af naturens och samhällslifvets vexlande företeelser, för en humoristisk uppfattning af tilldragelserna på verldsteatern liksom af dem uti hjertats tysta verld — en uppfattning, som ej blott eger betydelse i estetiskt hänseensde utan ärven i rent praktiskt, då den kastar ett välsignelsebringande ljus öfver många förhållanden, som förut lågo insvepta i villfarelsens mörker. De ha icke förirrat sig hvarken på spekulationens dimmiga ödemarker eller i santasiens yppiga lustgårdar, utan de ha hållit sig till den verklighet, som omger oss alla, väl vetande hur rik den är på poesi, om den uppfattas rätt. Och dock ha de ej blifvit realister i detta ordsvanliga mening; långtifrån att låta verkligheten slå sig i sjettrar ha dessa rikt begåfvade andar bevarat den frihet, hvarförutan de icke skulle kunnat uppfylla sin mission, för att med snillets skarpblick spana genom , tingens slöja efter sanningen, som löser alla lifvets gåtor. Bland dessa författare intager Edward Uytton Bulver — numera lord Lytton — lett utmärkt rum. Den djupa menniskokännedom, den skarpa iakttagelseförmåga Toch den säkerhet i omdömet och slutledningen, som, ej mindre än det snillrika i komposition och form, utmärka hans romaner, ha gjort honom känd såsom ett slags praktisk filosof, af hvilken snart sagdt sen och hvar kan inhemta för lifvet användbara och gagneliga råd och upplys: ningar. I dessa , betraktelser finner man på ett ställe samlade en mängd guldkorn, ssädana som eljest förekomma strödda i hans romantiska berättelser. Vi tro, att så kunnat läsa denna lilla bok utan att -Iha kommit till en klarare insigt af någon Åsanning, utan att ha fått någon villfareltse skingrad, utan att ha blifvit satt i ,Istånd att riktigare bedöma sig sjelfva och ilden verld, hvaraf de omgifvas. Det är sej blott den mångerfarne verldskloke mannen, som talar, det är mannen med siar-I blicken, som sett djupare in i mennisko-Ihjertat, som noggrannare och skarpare el observerat menniskoandarnas och händel-sernas utveckling under sitt långa lefnadsI lopp än tusentals personer, hvilka på grund rlat en massa enskilta erfarenheter, hvaraf de icke förmått draga några säkra och flallmänt giltiga slutsatser, yfvas öfver sin slinbillade vishet. Bland de uppsatser, som häftet innehål-IlLer, är isynnerhet den, som kallas ,, Några r vinkar om själens odling, af stort intresse st Författarens kompetens att yttra sig öfver detta vigtiga ämne torde ingen kunna beytrvifla — åtminstone icke sedan man läst idenna lilla ypperliga afhandling deröfver stOm handhafvandet af penningar är äf ven en förträfflig uppsats och innehåller --reglor, genom hvilkas användande månger tolycka, sorg och vanära skulle kunna fö Isrekommas. Skada blott att bland de klok råden, som gifvas deruti, så litet före