ordning aflägsnas. Njölksyran är här den la aska eller det slagg efter förbränningen, s som hopar sig i ugnen och qväfver elden. då (Forts.) si Litteratur. in Landstingen och folkskolan (1864— . 1566) af Olof Eneroth. Stockholm 1866. 4. P. A. Norstedt Söner, kongl. boktryckare. ja Bland alla de allmänna angelägenheter, si som i våra dagar taga regeringens, folk-sj representantens och den enskilte fosterge landsvännens uppmärksamhet i anspråk, Sj finns ingen som är af djupare och mera i så statens ve och väl ingripande betydelse än sal frågan om folkundervisningen. Detta blir ut också ständigt allt klarare för alla dem, d. hvilkas vyer icke inskränkas af de personliga intressenas råmärken, hurudana fö politiska och sociala åsigter de än må hysa. i Ty äfven den inbitnaste aristokrat, äfven mannen, som, ifall han finge omskapa staten efter sitt eget hjerta, skulle införa ett t kastsystem, hvilket skulle förbehålla åt a vissa familjer de politiska rättigheter, som Å: nu utöfvas af nationens fritt valda repreh sentanter, liksom alla vgtigare embeten, Y och som under sådana förutsättningar ej skulle unna de lägre klasserna stort mera undervisning än plantageegaren unnar den; menskliga egendom han ärft eller förvärft år — äfven denne man nödgas nu erkänna, att folkupplysningen numera ligger i sta4; tens intresse. Han har kunnat stälsät ta s sig mot den nyare tidens idcer, med huru sj öfvertygande värma och kraft de än predikas af dem, som egnat sig åt deras utbredande och realiserande, men han har ej kunnat stålsätta sig mot den varning, af som ligger i fakta. ltt sådant faktum är m. den nyligen utförda stora politiska refor1! men — representationsreformen, hvilken, erkännande i sjelfva verket folksuveränitedi tens princip, lade landets öde i det folks de händer, som länge nog hade haft förmynve dare. Han kan anse detta faktum bedröfb ligt, då det ger folket eller, såsom man sc kallar det, den råa massan en sådan makt, m men han kan ej blunda för den omstänh digheten, att bästa medlet att afvärja de ta faror för fosterlandet, som han fruktar, et består deri, att man gör denna massa min-al dre rå, att man af all kraft och på det omest ändamålsenliga sätt befrämjar folkn bildningens stora sak. ti Således ha vi nästan alla blifvit eniga i d husvudfrågan, och derigenom är mycket et vunnet. Hvad som återstår är frågan om o sättet, och derom äro tankarna delade. se Man inser allmänt nog att folkundervish ningens ståndpunkt i vårt land är lån t-p ifrån hvad den borde vara, och äfven de, d som hyst de mest optimistiska föreställe ningar derom, ha genom åtskilliga solkd skoleinspektörers officiella berättelser nödk ats att betydligt modifiera sina äsigter isn detta hänseende. Man finner att det ej,s är nog med att ha en folkskollag, huru f förträfflig den än i många stycken kan d vara, då den ej tillämpas; att det ej tjenar y till mycket om i den barhaundervisningeli t på papperet gjorts obligatorisk, då verk-A liga förhållandet är, att på många ställen d ett stort antal barn ej åtnjuta någon un-ir dervisning alls — kort sagdt, man inser, i att nya krafter måste komma att verka, i om det afsedda målet skall ernås. Pörst då kan man hoppas, att folkundervisningen skall upphöra att vara hvad den nu, tyvärr, i många kommuner är, nemligen s en humbug; först då skall man ingenstädes finna skolsalen tom och läraren skötande sin ekonomi eller andra enskilta förrättninsar under lästimmarna; först dåle sskall man ej, såsom redan händt, stundom ! finna hela skolmatericlen bestå i ett vattenämbar, och då skola föräldrarna ganska allmänt komma till insigt af undervisnin-J I gens vigt för deras barn liksom af sin egen si pligt att befrämja den. S Men hvarifrån skola dessa nya krafter komma? Förf. till den broschyr, vi här anmäla, besvarar frågan med dessa ord: ,det är landstingen, som skola görat. Detta tyckes vara erkändt af höga vederbörande redan i landstingsförordningen, ty j uti denna betecknas folkundervisningens förbättrande såsom en af de nya institutionernas vigtigaste uppgifter. Förf. fr2mhåller huru sjelsstyrelsens princip, som just ligger till grund för denna kommunallag, hvilken hvarje frisinnad fosterlandsvän så nögt värderar, bör tillämpas på folkundervisningsfrågan, om det afsedda ändamäslet skall ernås. Han ser i åtskilliga landstings tillsättande af komitter för folk-l undervisningens ändamålsenliga ordnande soch deras utnämnande af särskilta länssinspektörer för folkskolan en början till -I denna decentralisation, hvaraf han väntar ssig så stora resultater för folkbildningen. Samma åsigt ligger till grund för en af de vigtigaste punkterna i den hr Siljeströms motion angående folkundervisningen, som : snart skall företagas till afgörande vid riksidagen. I likhet med hr Eneroth yrkar motionären, att ,,ofvanför kommunen länet t må med afseende på folkskolans angelägens I heter utgöra den administrativa indelninigen, och att dessa angelägenheter må i Il landra rummet handläggas af den närmast högre kommunalmyndigheten, hvilken sålealdes bör genom en af densamma tillförA n a 1 — ordnad skolkomitt öfvertaga den befattning med folkundervisningen, som dittills tillhört domkapitlet, samt . när det finnes