zi3 Mm os MM son under natten inkommit och omtalat hvad han sett å gården, hade Gustafva Pettersson sagt att de båda karlarne kanske ämnat anlägga eld och att C. J. Pettersson borde ha fasttagit dem. Han trodde dock att de tänkt stjäla och yttrade att han af farhåga att de kunde vara försedde med mordvapen icke vågat i mörkret antasta dem. Omkring en halftimma derefter, sedan ljuset var släckt och man lagt sig, hördes en smäll från gården, dervid Gustafva Pettersson anmodat Pettersson att se efter om någon kunde vara i vedboden, hvilket han äfven gjorde. igon stund dererter sågs en karl skynda förbi fönstret. Följande morgon, ungefär kl. 7; 9, bemärkte hustru Krans, när hon skulle passera genom porten, att rädan å stenfoten var borta, hvilket ådrog sig hennes uppmärksamhet. Hon såg derför in genom öppningen och upptäckte härvid att halm, en gammal bastmatta och några bräder, hvaribland äfven den förut nämnda brädan, blifvit ditlagda och varit antända, så att dessa voro mycket koade och trossbotten ofranpå brunskad, men troigtvis hade elden slocknat af sig sjelf. När man rörde i brasan, uppstego ännu gnistor derifrån. Det syntes tydligt att branden anstiftats flera timmar förut. Hustru Gustafva Pettersson instämde i hustru Krans berättelse om hyad som tilldragit sig unjer natten och hade ingenting vidare att uppysa. Skomakaren 1). Berg, som är boende på nedra botten, visste icke om n ting förrän följande morgon, då hustru Krans visade honom hyad hon upptäckt, dervid han fann att eld anlagts under hans kök, hvilken syntes ha brunnit länge, enär en mängd aska förefanns, men bofvarne, som anstiftat den, hade dock missräknat sig, t de hade ej tänkt på att det var mycket fuktigt i mellanrummet. Genom fukten hade elden efter all sannolikhet icke kunnat gripa vidare omkring sig, utan slocknat. Att mordbrandsanstiftarne varit välbekanta med lokalen, synes deraf, att halmen, som användts till brasan, hemtats från vinden, hvilket visade sig bland annat derigenom att å gården, som föregående afton var ren, fanns halm kringströdd följande morgon. Berg ansåg, att anvingen af elden måste ha skett mellan kl. I på aftonen och 3 på morgonen, derunder Berg, som låg utmed väggen der brädan var, sofvit, ty i annat fall skulle han bestämdt ha hört när denna bröts lös. Tilläggande Berg, att mordbrandsanläggningen kunnat medföra de beklagligaste följder, ty om elden utbrutit, så hade husfolket, deribland äfven Gustaf Jonsson, icke kunnat komma utför trappan, utan måst fly genom fönstren, för att rädda lifvet, och tillika mistat sin lösegendom. För vidare upplysningars erhållande och de båda personers hörande, som inköpt Jonssons andel i huset och hvilka sedan några dagar vistats härstädes, uppsköts undersökningen till den 4 nästa Mars. -Pigan Maria Pettersson hade i Fredags på eftermiddagen varit inne i fru Brags brödbed vid Mellangatan i Ilaga, dervid hon lagt sin portmonnä med 2 rdr 20 sk. å disken, men glömt vid bortgåendet att taga den med sig, hvilket hon först ihågkom när hon gått nedåt gatan. Ilon återvände derför till boden, men portmonnän fanns icke mera qvar. Ett fruntimmer, som äfven köpt bröd och ännu var i boden, upplyste, att en gosse vid namn Blom varit inne der vid samma tillsälle som Pettersson. Med anledning häraf anmäldes saken hos polisen. Blom anträffades, dervid han befanns inneha portmonnän, men af penningarne hade han användt en del, så att 1 rdr 75 öre funnos qvar. Frans Oskar Blom, som, vid i går med honom inför poliskammaren hållet förhör, sade sig vara på 15:de året gammal, medgaf, att han innehaft portmonnän och begagnat en del af penningarne för egen räkning, men påstod att han hittat portmonnän å golf: i boden, hvilken han bemärkt, då han upptagit sin mössa, som nedtallit. Målseg. återfick portmonnän jemte resten af penningarne. Målet remitterades och Blom fiek vara på fri fot. (Från Kalmar.) . Malt-slolden. Kalmar rådhusrätts andra afdelning höll den 12 och 19 dennes ransakning angäende stölden i Kalmar fattighus. Bryggaren Göransson, som förklarade sig aldrig kunnat ana att stöld skulle kunna begås å en allmän inrättning, hade dock slutligen vägt maltet och funnit att omkring 4 lisp. fattades på 6 tunnor. Bryggaren C. J. Andersson (född 1830) erkände att han olofligen åtkommit 4 skäppor i veckan. Fattighjonet Olof Sandström (född 15811) ville ej erkänna att mera än 2:ne skäppor i veckan blifvit tillgripnaSysslomannen Sandstedt förklarade, på gifven anlidning, att -han ej trodde någon enda vara ärlig(på hela fattighuset 7). men det vore omöjlige för honom ensam att hålla uppsigt. Olle Sandström uppgaf att han och de andra tjufvarne af Andersson fått ömsom 12, ömsom 18 skill. och ibland 3 aler. utom fri taffel om Söndagarne. Den 3:dje f de häktade, fattighjonet C. J. Petersson, (född 1817 och känd under namnet -Lärk-Anton-) hade vid Norra Möre häradsrätt varit tilltalad för stöld, men rådhusrättens ministerialböcker saknade anteckning om utgången. Sedan cellfängelsets böcker blifvit underkastade granskning, befanns det att Petersson år 1953 blifvit dömd för stöld och derföre undergått vattenoch brödstraff samt uppenbar kyrkoplikt. Genom utslag dömdes nu Pesersson att, för andra resan stöld, undergå 1 års fängelse samt att vara medborgerligt förtroende I förlustig under 10 år. Sandström dömdes till 8 och bryggaren Andersson till 6 månaders fängelse amt till förlust af medborgerligt förtroende under år. Derest fattighjonet Borgström icke kunde ssör sin ålder och sjuklighets skull i häkte inmanas, skulle ransakning med honom företagas å fattighuset. — — Mordet i Ulfrinhstorp. Vid 8. Möre häradsrätt fortsattes den 13 dennes ransakningen med för mord å sin man häktade Ingrid Helena Jonsdotter från Ölfvingstorp. Tidn. Kalmar berättar derom: Sundhetskollegii utlåtande innehöll att hon vore både galen och klock. Det säkra är att hvarken åklagaren eller ref. blef ..klok på kollegii mening. Hon vidhöll sitt gamla påstående att mannen blifvit utkallad af 2:ne personer, som bjudit honom på en sup, och att han sedermera ramlat ned i källaren och slagit ihjäl sig. Ilon beskref till och med utförligt karlarnes drägt soch utseende. Men dessförinnan hade hon uppdukat en annan historia om att han skulle stigit upp om natten och gått ut för att sätta en trumma till taket i ordning och att han då förmodligen fallit ned i källaren. Åklagarens yrkande att hon måtte insättas i mörk cell vann ej bifall. Efter en längre öfverläggning ansåg domstolen att, ehuru, med anledning af obduktionsprotokollet, hennes berättelse om mannens dödssätt vore orimslig, hon likvisst, enligt sundhetskollegii utlåtande, sicke vore tillräknelig. Utslaget underställdes Kgl. Ilofrättens pr fning; och sitter hon emellertid tad