Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1867, sida 2

ikets säkerhet. Ty, såsom en af andre cammarens talare, hr Björck, riktigt anmärkte: då i den nu gällande paragrafen står uttryckt, att regeringen eger rätt att sammankalla beväringen ,, under krig eller här eljest konungen pröfvar rikets försvar det päkalla, så är det uppenbart, att ordet ,krig å ena sidan och å andra orden: ,när eljest rikets försvar det påkallar, äro stälda såsom motsatser, och att följaktligen regeringen redan nu eger att sammankalla beväringen redan innan ett krig står omedelbart för dörren. Den föreslagna ändringen deremot karakteriserar sig endast genom en tvetydighet och obestämdhet, som, utan att på obestridligt sätt medgifva regeringen en ökad rättighet till beväringens inkallande och utan att i verkligheten betrygga henne mot anklagelser och åtal för denna rätts begagnande i otid, endast lemnar ett mer öppet spelrum för dess missbrukande och för advokatoriska invändningar till missbrukets försvar. Då man betänker de stora omkostnader och uppoffringar, som med beväringens inkallande äro förenade, måste man, synes det oss, just från en samvetsgrann ministöres ståndpunkt vara mån om att hafva klara och tydliga gränser för sin rätt i detta hänseende utstakade, likasom å andra sidan nationen skulle finna hela det konstitutionella statsskicket vara föga betryggande och föga skiljande sig från ett sådant styrelsesätt, som lemnar en regering godtycklig magt öfver person och egendom, om en stor del af landets unga min kan när som helst bringas under krigsartiklarne och en betydlig del af landets arbetskrafter dragas från produktionen, endast för att till ex. tjena till experimenter för det ena eller andra omogna armöreorganisationsförslaget eller för att tillfredsställa en kunglig benägenhet att se stora truppmassor på paradfältet — hvilket allt skulle kunna ske under förevändningen att vara dikteradt af , omtanke för rikets säkerhet. Det förundrar oss således icke, att andre kammaren med en så väldig majoritet förkastade detta förslag; men förunderligt är, att förste kammaren kunnat utan votering bifalla detsamma, då de icke fordras stor omtanka för folkets sä kerhet för att inse, att detsamma kunna i en framtid medföra ganska vådlig: följder.