Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1867, sida 1

—— — —— —— terres har sin hand deruti, så är jag Sliker, och om de då också spärra in mig ett par veckor, så har det ingenting vidare att betyda. — Således tror du att jag ej har något inflytande? — Ja, återtog cholon lugnt; — och hvad pengarne beträffar, så måste äfven Desterres lefva att utbetala dem. Gör han det, så ger jag er mitt ord att unge herrn inte skall lefva åtta dagar till, älven om jag skulle uppsöka honom i hans säng i Lima. — Gör han det inte, så får ni sk nh er en annan, ty jag vill inte bränna mina fingrar dervid. Den hvite bet sig i läppen, men har kunde ej förmå cholon att ändra beslut, ty envishet var demes andra natur, och slutligen utbrast Pertena: — Godt, jag skall tala vid Desterres, och du öfvertar arbetet ifall han går in på saken? Cholon nickade endast och hans ögon lyste hemskt. — Ilan måste bort, hviskade han, — och Pedro skall förbjelpa honom dertill, men Desterres måste ge mig sin borgen. Det är inte den första affär, som vi gjort tillsammans. — Gå då till honom i morgon, sade Pertena efter en kort öfverläggning, — han skall komma hit ut. Jag rider nu tillbaka till staden och talar med honom. Säg honom att jag skickar dig för den omtalta saken. — Tänker ni rida tillbaka utefter floden? frågade cholon, då Pertena, medan han talade med honom, åter hade betslat upp sin häst och vände hans hufvud åt detta håll. -— Det är en dålig väg.