— Den unge sennorn misste en härtest; knappast ett singers bredd till, — så hade det träffat rätt. Pertena bet ihop tänderna, men svarade ej ett ord samt iät Pedro berätta, huru de sedermera hade genomsökt trädgården med hundarne samt äfven forskat hos uppsyningsmannen och honom, men naturligtvis förgäfves. Slutligen sade han: — Pedro, vill, du förtjena femhundra dollars? — Femhundra? upprepade cholon öfverraskad och såg upp; — det vore tillräckligt att köpa en liten chagra med potatisland och alfalsa-fält, — men på hvad sätt? Pertena besvarade ännu icke frågan. Han steg upp, gick omkring platsen der de lågo, och sedan han hade förvissat sig att ingen annan menniska fanns i grannskapet, sade han sakta: — Om du undanrödjer mannen, så att han inte mera kan göra några efterforskvingar här. Vid detta förslag hade Pedro rest sig upp på båda armarne och betraktade forskande sin kamrat. — Femhundra dollars, mumlade han ännu en gång för sig sjelf, — det är mycket pengar för ett kort arbete, men hvem drar mig ur knipan, om jag råkar fast, ty om det vore så lätt, hade ni kunnat lyckas härom aftonen. — Jag? utbrast Pertena och spratt till. (Forts.)