Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1867, sida 2

sennor Desterres arresteras en vacker morgon, tror du verkligen, min gosse, att de skulle hänga honom och låta dig slippa undan? Då misstar du dig. Han har vänner, mäktiga vänner, som nog skola hjelpa honom, men du inte, och anar du icke hvem som först blir knipen och hängd? — Grandissima! mumlade cholon för sig sjelf, i det han åter uppreste sig mot armbågen. — Ni kan ha rätt, sennor, och så länge min mors son lefvat, hafva de förnäma här i Peru varit fan så litet antastade, medan de fattiga satarne ofta fått släppa till skinnet. Men hvad är att göra. Jag tror fan sjelf har fört den der herrn tillbaka hit. Men jag skall bedja mor att hon förtrollar honom, så att märgen torkar i hans knotor. — Lita inte på trollformler, min gosse, det vill jag råda dig, sade Pertena föräktligt, — förtrolla honom, bah! — Den ästa förtrollningen för honom vore knifven! Pedro betraktade skarpt och forskande sin kamrat, utan att denne mötte hans lick; slutligen frågade han: — Har ni hört att nyligen en afton sköt någen på fransmannens hus? — Jag? Nej, sade Pertena likgiltigt. — Vär var det? — Samma afton som ni red in til Lima. — Och huru skulle fjag kunna hafva vört något derom? — Hm, sade cholon, — på två timmar ider man hitut och lika så fort tillbaka. 3esynnerligt är det emellertid hvem det can hafva varit, och här ha de snokat jfverallt, men inte funnit något. Och har ingen blifvit träffad?