Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1867, sida 2

ser kan genom domen fräånkännas sina valrättigheter i fem år. För gröfre pressförseelser kan en tidning antingen för en tid eller för alltid indragas. ENGLAND. Innan underhuset, i sin session den 18 dennes, öfvergick till aftonens egentliga göromål, hade Disraeli att bestå en allvarsam korseld i afseende på hans reformplaner. Baines, Ayrton och Gladstone togo honom i strängt förhör. Den ene ville locka ur honom närmare uppgifter öfver de förelagda resolutionerna; den andre uppmanade honom att , utan några vidare omständigheter öfrergifva resolutionsvägen och i stället inlemna ett utarbetadt reformförslag; den tredje förehöll honom oriktigheten af att så länge hålla landet i spänning samt å ena sidan försumma den för ögonblicket gynnsamma stämningen, och å den andra onödigtvis förlora tid. I allmänhet uttalade sig likväl Gladstone på ett välvilligt sätt och återupprepade sin önskan att se frågan löst på ett opartiskt sätt och så snart som möjligt. Det syntes af hans yttranden som skulle han icke motsätta sig hvarje i någon mån antagligt förslag. Till inköp af den aflidne hertig Blaeas samling af mynt och antiqviteter för det brittiska mustets räkning har regeringen erhållit en summa af 45,721 pd. st. Disraeli väckte förslaget, som på det varmaste förordades af Gladstone. löfverhuset har en underlig fråga sörekommit. Lord Iedesdale hade, som ordförande i en jernvägskommitå, i en brochyr blifvit illa förtalad. Författaren till denna brochyr skulle fördenskull, enär han vägrat återtaga sina påståenden, den 20 dennes inställa sig inför öfverhusets skrankor, för att försvara sig. De sista feniska oroligheterna hafva gisvit lord Esser anledning att till regeringen framställa frågan huruvida den icke ämnade begära, att habeas-corpusakten fortfarande skulle blifva upphäfd, hvarpå lord Derby gaf ett undvikande svar. AMERIKA. Ehuru den lagligen bestämda terminen för presidenten Jolmsons embetsverksamhet först tilländagår den 4 Mars 1869, börja likväl de mera framstående particheferna på kongressen i Washington att redan träffa förberedelser till nästa presidentsval. Det anses naturligtvis för otvifvelaktigt, att Johnson icke skall blifva återvald. Många af de radikala utgå äfven från den förutsättningen, att Johnson redan under innevarande år skall blifva nödsakad att nedlägga sitt embete. I en korrespondens från Washington af den 2 dennes omtalas, att deputeraden Washburne från Illinois med mycken ifver allaredan börjat värfva för sin vän och landsman general Grant. Man omtalar t. o. m. af hvilka öfriga personer regeringen skulle komma att bestå. , Washburne skulle sjelf vara tillförsäkrad en post som statssekreterare i det nya kabinettet; den nuvarande krigsministern, Stanton, skulle behålla sin portfölj; detsamma gäller om finansministern MCulloch; deremot skulle marinministern Welles ersättas af en utaf Grants vänner. En , sydlig unionist skulle utnämnas till generalpostmästare, och inrikesportföljen öfverlemnas till Garfield från Ohio eller någon annan officer, som gjort frivillig tjenst under kriget. Grant sjelf är klok nog att icke personligen deltaga i dessa agitationer, men att han icke är fremmande för det republikanska partiets nuvarande planer förmodar man af det skäl, att han, redan 10 dagar innan representanternas hus fattat det bekanta beslutet om att förklara sydstaterna i belägringstillstånd, hade sammankallat ett krigsråd till Washington, för att öfverlägga om militärförhållanden i sydstaterna. Det radikala partiets ifver på sista tiden att sätta alla sydstaterna under militära styrelser måste nemligen förklaras af dess fruktan att öfverrumplas genom en statskupp från Johnsons sida; man har ofta fruktat, att presidenten skall appellera till den väpnade styrkan och dervid kalla sydstaterna till biträde. För att förebygga ett slikt ,förräderi, afse Sterens och Ashleys lagförslager om införandet af militär-diktaturen i de , södra territorierna att beröfva presidenten hvarje utsigt till understöd derifrån. Ätt senaten — som vi af ett telegram känna — förkastat det i representanternas hus väckta förslaget om belägringstillståndets oförtöfvade införande, är så till vida af mindre betydelse för presidentens sak, som senaten principielt sammanstämmer med representanternas hus, enär senaten frånkänner sydstaterna hvarje rätt att fatta beslut om förändringar i författnin2— — — — ten till en sandango, stirrade han på bla