Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1867, sida 2

si 7 UTRIKES. ÖSTERRIKE. Det är utan tvifvel en vigtig epok i den österrikiska kejsarstatens utveckling, som betecknas genom den fullständiga törsoningen med Ungern. Det måtte alltsedan 1860 hafva varit tydligt för hvar och en, som med uppmärksamhet töljt händelserna i Östersike, att det icke var att tänka på några eftergifter från ungrarnes sida; och t. o. m. om Beusi icke hade uträttat någob mera, än att med bestämdhet och energi hafva framdrifvit den orörliga och tröga statskroppen i riktningen af törsoning med Ungern, så har han redan härigenom inlagt stor förtjenst. En annan råga är huruvida han skall blifva lika lycklig med lösningen af förvecklingarne i monarkiens vestra halfdel. Här stå nemigen tyskarne och slaverna ännu i skarp strid mot hvarandra, och det är svårt att se, på hvad sätt man skall kunna lyckas finna en medelväg, som någorlunda kunde illfredsställa de begge parternas fordrinsar. På den sista tiden hafva både tyskarne och slaverna sändt sina förtroendemän till Wien, för att hålla konferenser och sätta sig i förbindelse med Beust. De yska deputeradenas antal belöpte sig till 24 (hvaribland Kaisersjeld, Herbst, Giskra, A. Arersperg, m. tl), hvilka, efter långa diskussioner, lkväl icke kommo till något resultat. De slaviska deputerade utgjorde ifven 24, af hvilka en del kommit lång väg ifrån. Från Böhmen hade inträffat ) framstående män (hvaribland furstarne Karl och Adolf Schwarzenberg, Lobkorvite, orefv:e Leo lÄHRem, Clum Martinitz, La lislaus Ieleger, m. fl.), från Mähren 3, från Tyrolen 1, från Krain 4, från Galicien 7. Ehuru deras rådplägningar icke voro offentliga, så öfverensstämma likväl både de tyska och slaviska tidningarne derom, att man rätt snart blef erig om ett progrem, och att detta endast af det skäl icke blifvit offentliggjordt, emedan man icke vill lemna det tyska partiet tillfälle att vidtaga motdispositioner. Tidningen , Presse, som utgifves i Berlin, förmenar, att frågan om huruvida man borde sända deputerade till det ordinarie riksrådet af slavernas kongress blifvit jakande besvarad, naturligtvis under den bestämda förutsättning, att det slaviska partiet skall erhålla de slesta röterna i detta riksråd. Det är ganska troigt, att det äfven förhåller sig sålunda, men man kan tillika med temlig säkerhet antaga, att de slaviska particheferna hafva A frågan om de garantier, som de kola fordra af regeringen för betryggande f de slaviska ländernas sjelsständighet gentemot de tyska provinserna. I en korrespondens till ,,NataZeit. af den 16 dennes heter det härom: ,För närvarande har en slavisk kongress sina möten i hufvudstaden; flera medlemmar af den högre