neserna, men med den här karlen kan jag ej göra mig det minsta begriplig. Ni gjorde mig en stor tjenst, sennor, om ni ville tala litet förnuft med honom, så att kan ville arbeta litet. Då jag säger nägot åt honom, skrattar han mig midt upp i synen. — Gör det arbete, vän, sade Rafael åter till. indianen, — som man här anvisar dig. Har man behandlat dig väl? Indianen nickade. — Godt, lyd den mannen, som nu är din herre, under den korta tid; som ni måste tillbringa här innan ett skepp kan återföra er hem. Kanske skall jag snart kunna lemna dig underrättelser. om de dina. — Hvad heter du? — Raufara, sade karlen. — Godt, jag skall komma ihåg namnet, och träffar jag din syster skall jag underrätta dig; men var emellertid stilla och ordentlig, samt gå nu till ditt arbete. Den stackars karlen var så lycklig öfver det hopp, som ingifvits honom, att han knappt förmådde framstamma sin tacksägelse, och vände sig nu med största ifver till tallrikarne och faten. Italienaren ville äfven tacka Rafael för hans ,, bemedling, men den unge mannen hade ingen tid att förlora, ty han måste begifva sig till palatset för att inträffa der i rättan tid: Just då han skulle lemna restaurationen, for den från sin inspektion återvändande presidentens vagn förbi; han visste således att han nu åter skulle träffa Castilla, och sedan han antecknat restaurationens sata och husnummer, gick: han hastigt till palatset. Presidenten bade nyss återkommit. Till