— vet ni händelsevis hvar denne Felipe uppehäller sig om nätterna? — Det är verkligen svärt att säga här i Lima, log värden, — troligtvis i nägot af de kinesiska nästena. Men hans få tillhörigheter finnas här, och ofta, då han öfverlastat sig, sofver han ruset af sig i ett af uthusen här. Men han är en vild krabat, och jag skall bli glad då jag blir qvitt honom. — Jag tackar er, sade Rafael, som nu hade fått reda på allt hvad han för ögonblicket önskade veta, och nu vände sig till öbon, som, ännu icke lugnad, tilltalade kyparen på sitt språk och begärde af honom, att han skulle tvinga förrädaren att säga hvarest hans broder och syster befunno sig. Men de få ord Rafael yttrade till honom verkade som en trollformel. — Var lugn, vän, sade Aguila, — jag vet på hvilket skändligt sätt ni alla blifvit förda till detta land, och ni skola blifva hjelpta. Ubon stod i början likasom förstenad, men det var icke blott de tröstande orden, utan ljudet af hans modersmål, som så smekande träffade hans öra från en fremlings mun. — Och vet du hvar min broder och syster äro? frågade han slutligen. — Nej, men jag skall taga reda derpå; jag anar stället. Men ni skola alla åter träffas. Fatta endast mod och förhåll lig stilla ännu en kort tid. — Det var då en verklig lycka, sade len tjocke värden, som emellertid hade nalkats, — att man en gång träffar en menniska, som talar den der rotvälskan. jag kan till och med reda mig med ki