TA i— — — — — hvem annan har förrädt oss, hvem annan bedragit och sålt oss än du, du, — och öbon blickade omkring sig synbarligen efter ett vapen. De öfriga gästerna hade emellertid äfven blifvit uppmärksamma genom det högljudda, häftiga talet, ehuru de icke förstodo orden, och en af kyparne fattade öbon i arraen, medan en annan gick emellan dem. Så drucken Felipe än var tycktes ban likväl vilja undvika öbon, ty han mumlade en ohygglig ed och raglade ut ur källarsalen. Värden, som troligen fruktade någon våldsamhet af den ursinnige öbon, hade skyndat framom disken för att äfven vara till: hands, om det behöfdes. Men när matrosen lemnade salen, ämnade han återvända till sin förra plats, då Rafael tilltalade honom: — Vill ni vara så god och lemna mig några underrättelser om den der karlen? — Om fyllkajan? sade italienaren, — ja, om honom vet jag endast att han för ett par veckor sedan anlände med ett kulifartyg från Söderhafvet, och att han nu på sjömansvis drifver omkring här till dess han förslösat sina pengar. — Derefter går han ombord; — så göra de ju alla. — Heter han Felipe? — Ja, så kalla vi honom ätminstone. — Och vet ni händelsevis med hvilket kulifartyg han anlände? — Med det första, af hvilket jag sjelf tog den der onyttige krabaten, fortior han med en blick på öbon, — det var ,Libertad. — Jag tackar er, — och ännu en sak,