Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 2

riktighet, och om vi skulle finna en situation, som passar er — — — Ers excellens är alltför god, afbröt Rafael leende, — men jag föredrar att vara min egen herre. Jag har ännu tillräckligt att lefva af, och, tör att vara uppriktig, trer jag ej att jag, med mina europeiska åsigter — — om embetsmannaverksamheten, — tillade han efter ett kort uppehåll, — skulle kunna passa såsom tjensteman här. Hvad ämnade ni nyss säga? — När, ers excellens? — Jo, då ni yttrade, ,med mina europeiska åsigterk; — ni stannade der — — — Jag tror att jag talade om embetsmannaverksamheten. — Skall jag säga er hvad ni menade? — Ers excellens — — — Om ärlighet, ville ni säga, log Castilla, — men ni sväljde ordet, emedan det hade varit något för groft. Men ni kan harsa rätt, Aguila; jag tror icke heller att ni passar bland dessa herrar, hvilka genast skulle utarbeta ett gemensamt system för att störta er. Men var förvissad att jag skall komma ihåg er. — Om ers excellens ville lofva mig detsamma rörande de arma öboarne! — Ja, öboarne, — sade Castilla buttert och skakade på hurvudet, — det är en förtviflad historia; man kan då aldrig få lugn! Och ni vet ingenting bestämdt om fartyget? (Forts.)