Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 1

Sonnor Azguila. Af Gerstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Pertena gjorde en djup bugning, och då han åter uppreste sig, träffade hans blick Aguila. Kanske hans blod hade rusat åt hufvudet genom bugningen, ty hans ansigte blef purpurrödt. Äfven don Rafael betraktade honom med öfverraskning, ja, förvåning, och Castilla, hvars skarpa observationsförmåga detta ömsesidiga igenkännande ej hade undfallit, sade: — Herrarne tyckas känna hvarandra? — Nej, svarade Aguila, omkring hvars läppar ett egendomligt leende spelade; — men vi hafva träffats en gång. — Ja, och på ett högst eget sätt, log Pertena, som åter hade hemtat sig. — Om jag ej misstar mig, så är det samme sennor, som enligt all sannolikhet ansåg mig som en stråtröfvare, då jag helt artigt på vägen bad honom om eld på min cigarr, ty han stack sin cigarr i en i beredskap hållen pistol, och tvang mig med spänd hane att tända min cigarr vid hans, medan jag måste se in i mynningen. Ni måste medge, ers excellens, att det var en högst obehaglig situation, ty den minsta rörelse af herrns finger hade krossat mitt hufvud. Castilla, som emellertid lät sina blickar ) Se H.-T. N:o 44.