Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 1

can var nära två, och han befann sig deremte i grannskapet af palatset. Han inrädde således. Till höger i den ganska stora salen stod en lång disk, bakom hvilcen hyllor voro anbragta, som innehöllo lels flaskor af olika innehåll, dels konektyrer, bakverk samt cigarrer, och till renster stod en lång rad af små jernbord ned hvita marmorskifvor, hvilka hvart och ett lemnade plats för fyra personer. Några af dessa bord voro redan uppagna af gäster, hvilka äfven intogo sin middag efter matsedel, och Rafael satte sig vid ett af de lediga borden för att ifven beställa sin måltid. Han blef raskt serverad, och med en nalf flaska; vin framför sig började han örtära den ganska väl tillagade maten, lå hans uppmärksamhet fästades vid en igur, som redan till hälften berusad lujade sig mot disken med ett stort glas cognac framför sig och berättade på itaienska språket en lång historia för den bakom disken sittande värdshusvärden, hvilken ej egnade honom den minsta uppmärksamhet. Karlen bar synbarligen nya kläder, skurna efter sjömanssnitt, samt en rund vaxdukshatt, men likväl såg han osnygg och förvildad ut, och den svarta halsduken hängde, tll hälften upplöst, oordentligt omkring den solbrända halsen. Rafael förstod ej italienska, men genom dess likhet med spanskan, och den talandes närhet, kunde han ej undgå att uppfatta det hufvudsakliga af historien. Karlen berättade nemligen för värden huruledes han hade blifvit illa och otacksamt behandlad af en sjökapten, samt att han blifvit bedragen på en utlofvad summa,