Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 1

otäligt. — om jag skulle vara sysselsatt, så sänd in ert kort och jag skall skicka ut det till er. Don Rafael bugade sig åter och lemnade rummet, men alltjemt med den dunkla, obehagliga känslan att han ej uppfattat, eller fullkomligt missförstått något. Klockan två skulle han afhemta det begärda? — hvad hade han då begärt utom öboarnes hemsändning, och den kunde han dock ej arhemta här hos presidenten, klockan två, således om knappt halsannan timma. Klockan två skulle hån återkomma och skicka in sitt kort? Ville presidenten tala med honom ännu en gång, och hade han på ett fint vis låtit honom förstå det, så att hans andre besökare ej skulle erfara det? Och hvem var denne sennor från landsvägen; hvilken han med skäl misstänkt för att åstunda något helt annat än eld på sin cigarr af honom; — Pertena, — det namnet hade han hört förr, — han måtte förr hafva känt denna menniska, och varmt rekommenderad af Benares, — sjelfve finansministern! Hvem kunde blifva klok på allt detta! — Emellertid beslöt han att följa presidentens vink och åter inställa sig i palatset på slaget två. Kanske skulle han då få reda på denna härfva. VI. Den italienska restaurationen. Medan Rafael långsamt gick utför närmaste gata, varseblef han en ganska snygg restaurationslokal, utanför hvilken den italienska flaggan svajade. Der kunde han i allt lugn intaga sin middag till dess kloc