Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1867, sida 1

sväfva från den ene till den andre, sade nu till Rafael: — Var det verkligen ni? — Jag måste erkänna det, ers excellens, svarade Rafael med en axelryckning, — och skulle innerligt beklaga, om jag gjort denne herre oratt. — Verkligen? log Pertena. — Ni skulle således heldre se att jag verkligen hade varit en stråtröfvare? — De närmare omständigheterna urskulda myeket, sade Rafael, utan att ingå på spetsfundigheten. — Vi befunno oss ett par leguas från Lima, i den mest vanryktade trakten, utom sigte från hvarje boning eller andra menniskor, och emedan jag sjelf skulle hysa betänkligheter att rida för nära en mig mötande ryttare, så ansåg jag det äfven nödigt att förhindra hvarje dylikt närmande till mig sjelf. — Deremot kan ingenting invändas, log Castilla, som synbarligen roades af denna lilla episod, ehuru hans blick ofta riktades mot Pertena. — Men ni har rätt, sennor Pertena, en kinkig situation måste det hafva varit att taga eld från en pistol, hvars mynning är riktad mot ens ansigte, — ett förtvifladt ögonblick! Men, jag vill icke längre uppehålla er, bäste Aguila; jag skall snart låta kalla er i och för vår affär. Aguila bugade sig och ämnade gå. — Ännu e sak, ropade presidenten efter honom, — det, som ni öskade erhålla, kan ni hemta hos mig klockan två. — Ers excellens? frågade Rafael, som trodde att han missförstått honom, — Klockan två skall ni afhemta det begärda, återtog den gamle herrn något