ekonomisk ställning för framtiden, utan påräknade äfven af medtjenstemannen derstädes ett bemötande, som vore honom värdigt och jemväl af vår mångåriga bekantskap berättigadt. Erfarenheten har dock öfvertygat mig om motsatsen, ehuru jag å min sida, under nära 10 månaders tid, gjort allt för att afböja hvarje anledning till obehagligheter; men sådant oaktadt har bemälte tjensteman, vågmästaren Ahrenberg, med en lika obefogad som klandervärd myndighet velat ställa mig utan all rätt till delaktighet i de inkomster, som genom trafikafgifter ingå, med bestämmelse att utgöra egentliga löneinkomster för vågens 2:ne tjenstemän, hvilka utomdess hade nära nog intet att lefva af, enär den från stadskassan utgående ordinarie lönen för hvardera belöper sig till en obetydlighet. I följd häraf och då mina bemödanden för godvillig öfverenskommelse härutinnan ingen verkan medfört, föranlåtes jag begära stämning och kallelse till vällofl. rådhusrätfen å vågmästaren herr I Ahrenberg i påstående, det måtte han åläggas redovisa de af honom debiterade och uppburne så beskaslade afgifter, hvilka sedan April månads början nästl. år, då underägaretjensten af mig tillträddes, hvarje vecka ilutit. samt att till mig utgifva den del deraf, som i och för nämnde tjenstebefattning varit mine företrädare förbehållen. Om öppen talan i hvad härmed sammanhang ega kan anhålles. Göteborgs Jernvåg den 26 Januari 1867 II. Srensson. Under målets utveckling skola vi vidare redogöra för det anmärkningsvärda, som derunder kan förekomma. (Från Stockholm.) Hittadt barn. I Dagens Nyheter läses: Ogifta Lovisa Johansson från Björkö socken i Jönköpings län, som utlade sitt barn å isen på Mälaren, utanför Karolinska institutet, var i Nisdags åter inställd från häktet till förhör i poliskammaren. Jhuru alla omständigheter gifva vid banden, att hon hitrest till Stockholm för att här föda barnet och på ett eller annat sätt sedermera bli det qvitt, endera genom att pracka det på andra, hvilket hon tydligen haft för afsigt att göra, eller ock ait, i fall sådant icke skulle lyckas, taga det adda fortfor hon dock i början med sitt nekande till det ena som det andra, men erkände slutligen, dock utan synbar ånser, att hoa lade il-rån sig barnet med vilja att det skulle omkomma, hvarjemte bol ville göra trolig att tarken derpå ågonblicklige runnit upp hos henne. Muraregesällen Alexander Hultman och bans hustru, hos I vilka ogifta Johansso i så välvilligt blef upptasen, voro inkallade till förhöret, och berättade de; mannen sårdeles omständligt, om hennes vistande hos dem, deraf framgick att makarne IIultman visat sig synnerligen menniskovänliga och ömma emot den för dem alldeles främmande qvinnan och hennes lilla nyfödda barn. Mannen Hultman hade bland annat uten knot följt henne en hel Gå fram och tillbaka på söder, då hon föregaf sig söka sina der boende bekanta, och hustru Ilultman bonade med mycken omsorg om barnet, då Johansson på Lördags e. m. aflägsnade sig med detsamma, samt gaf det, som inhöljdes i tvenne ar, förutom andra småkläder, en broderad och spetskantad tyllmössa på hufvudet. Såsom ett ytterligare prof på Johanssons hjertlöshet må nämnas, ait hon, då hon nedlade barnet i snön, till och med beröfvade detsamma den tunna mössan. På Söndagsmorgonen hade Johansson åter kommit till Hultmans etter en qvarglömd sjal och då synts elad samt, på fråga efter barnet, hvilket om nätterna varit något pjunkigt, svarat att det nu fått r01. Hultmans, som af Johansson blott erhållit 1 rdr för deras besvär och kostnad under de åtta dagarne hon och barnet voro hos dem, tillerkändes 10 rdr, och skulle dessutom öfverkonstapeln Bergsköld, hvilken så raskt kom den okända och hastigt försvunna dqvinnan på spåren, erhålla belöning. Målet uppsköts ännu en gång för hörande af den barnmorska, som förlöste Johansson, emedan. hon åt Johansson skrifvit ett bref till dennas förmente man, inspektor IIagberg på Wexjö och Röddiksberg.