Om tillämpning på Sverges förmarsväsende den s. k. Gotländska konventionen af den 5 Vebruari 180. (Motion af hr C. F. Ridderstad.) Opinionerna inom landet synas från alla håll blifva allt mera och mera öfvårens om behofvc af en genomgripande fö af vårt lands försvarssystem. Redan vid förra riksdagen uttalade sig båda statsmakterna i sådan r och 1 öfverensstämmelse dermed hafva jemväl vid den nu pågående flera röster höjt sig. Allmänt nog synes man hysa den mening, att vårt indelningsverk ej mera motsvarar landets nuvarande försvarsbehof, utan öfverlefyat sig sjelft Obestridligt är ock att det, redan omkring 200 år gammalt, tillkom under en tid, då ej blott landets karta var helt annorlunda än nu, utan jemväl krigskonsten och krigsvetenskapen befunno sig på en vida lägre ståndpunkt. Frågan om sättet för en förändring tränger sig emellertid oemotståndligt på en och hvar. Gifver man akt på de åsigter, som allmännast uttala sig, och tager man de motioner, som nu blifvit väckta, i öfrervägande, Synas meningarne ganska enhälligt förena sig derom, att inc elning verket bör afskaffas och ersättas af ett landtförsvar, grundadt på den allmänna vä nepligten. a Grundsatsen må vara riktig, jag vill ej bestrida en. Emellertid tyckes man ännu alltjemt vid uppställandet af ålkoren och sättet för den a Imänna värnepligtens utgörande befinna sig i ett visst sväfvande tillstånd. Ofverhufvud synes man vilja söka frågans lösning i efterhärmningar från utlandet, i upptagandet hos oss af hvad andra länder funnit ö verens stämmande med deras behofver, folkens olika lynnen och seder; — men finnes då inom vårt eget land ingen utgångspunkt för frågans upptagande, som, på samma gång den redan visat sig ega nationelt skaplynne, kan utvecklas ocll fullkomnas samt motsvara alla de kraf, som försvarsväsendet i våra dagar påkallar? Ett sådant finnes. På Gotland har nemligen alltsedan 1811 den allmänna värnepligten varit satt i verket. Jag vill ett försvar, som betryggar vårt fosterlands politiska sjelsständighet. Fördenskull vill jag icke upphäfvandet af det nu ordnade och bestående, utan att veta att vi i dess ställe erhålla eller ega ett nytt, som icke blott ingisver tillräckliga garantier, utan sävidt möjligt är, jemväl öfverensstämmer med det svenska folkets lynne och karakteristiska egenskaper. Innan man derföre allt för mycket hängifver sig åt grundsatserna för andra länders försvarsväsende, tror jag derför att man, så vidt görligt är, företrädesvis bör taga i öfvervägande förhållanden, som redan vunnit mångårigt burskap inom vårt eget land. På grund häraf får jag såsom min motion upptaga och framställa den s. k. Gotländska konventionen af den 5 Februari 1811, naturligtvis med de tillägg och förändringar, som sedermera kunnat tillkomma och vunnen krigserfarenhet vidare kan gifva vid handen. Jag har äran att bifoga en rörande denna konrention särskildt utgifven brochyr, upptagande äfven sjelfva konventionen. RNE —————————— C —öT